Här kommer lite kort jag tog när vi var på Öland över påsken.

    Det här är vår utsikt på kvällen =)   Sandviks hamn, tycker bilden är så levande.   Började skratta när jag såg dessa två, tyckte kortet blev lite roligt =)   Raka ben när man flyger =)   Skön bild på måsen ovanför, bara den och massa himmel.   Åh vad det är vackert i Sandviks hamn och god mat finns det med =)   Sandviks hamn kanske inte bjuder på sandstränder, men är otroligt vackert ändå!   Ser ut som lammet har tränat stå inför utställning, ganska fina vinklar bak *skratt*   Jag ligger ner när jag tar kortet, så mycket fin fin sand på Böda, man ser Ronnie låååångt i bakrunden åt höger till på kortet.         Total frihet att sträcka ut vingarna och segla över vattnet.     Maria fotar vattnet.           Finaste Maria, älskar det här kortet!   Kanske syns dåligt på bilden, men långt borta står en mås med vingarna rakt ut och så stod den ett bra tag och bara luftade vingarna.   Till och med jag blir badsugen som är stans värsta badkruka när jag ser bilderna på allt vatten och sol.       Borgen skymtas långt bort =) Den är så vacker om kvällen när dom tänder upp all belysning som får den att se så stor och mäktig ut!  

Dagar som känns tunga kommer alltmer ofta nu. Det är precis som att jag gick i någon sorts dvala av sorg direkt efter Tyras bortgång och dagarna bara gick och kom. Sen fick jag annat att tänka på när jag hade godbiten Rhino som höll mig sällskap, men nu står jag här, och inser att det är enkelriktat den vägen jag måste gå och inte kan fly ifrån, men det är jobbigt, så otroligt jobbigt.

Det är jobbigt att gå verkligheten och sanningen till mötes, dags för hjärnan att verkligen förlika sig med att hon är borta, borta för alltid tills jag en dag vandrar vidare och då hoppas jag att hon möter mig och visar mig vägen.

Min hjärna kan fortfarande för några mikrosekunder tänka att nu måste jag göra det här med Tyra, eller som när vi var på väg ner till Öland så kom jag på mig själv att tänka att nu måste vi stanna snart så Tyra får sträcka på benen. Jag var ju ganska daltig med henne, men det var hon värd. Ölandsresan tar max 5 timmar, men vi stannade ibland även 2 gånger för att hon skulle få lufta sig. Ibland kunde hon blänga på mig när jag ville hon skulle hoppa ut och sträcka på sig, för hon ville hellre stanna i sin sköna bädd och sova.

Nu gör jag det igen, märker ni? Vill liksom på något vis sväva bort i minnen och på så vis känner jag de känslor jag vill stanna kvar i, att hon en dag kommer hem och att allt det här bara varit en mardröm.

Nu vet jag att man ska minnas allt det fina och ta vara på det, men just nu vill jag vara lite hård mot mig själv, puscha mig att inse så jag slipper microsekunder av känslan att hon är här i levande skepnad för det gör så ont nästa ögonblick när det kopplar att hon försvann för flera veckor sen.

Tårarna rinner, dom rinner för att jag känner sån frustration och ilska över hur jävla helvetes orättvist det är ibland. Jag missunnar inte människor därute sina fyrbenta vänner, men det finns så många som blir dåligt behandlade och som sover sig igenom sina dagar, dag ut och dag in. Och här står jag och har förlorat ännu en kamrat alldeles för tidigt och jag fullkomligt älskar hundägarskapet och träna hund är min stora passion i livet, men hur gärna jag än vill, så förlorar jag dom en efter en.

Jag har börjat att tänka tankar som att hon aldrig kommer tillbaka, känns jobbigt, men jag tror jag måste ta mig över det jobbigaste nu. Jag vill inte skjuta upp det längre, vill ta tag i den värsta sorgen för att sen ha den vanliga saknaden kvar vid min sida och inte det där stora tunga svarta monstret som känns som ett berg att släpa med sig.

Igår var dock första gången jag bad en vän att sluta prata om Tyra, inget jag någonsin gjort tidigare, men det gjorde för ont helt enkelt, klarade inte av att prata om det och tror att det är bra på ett sätt för då är jag mitt i det när jag känner så starkt hur ont det gör. Nu låter det kanske som att jag vill plåga mig, men så är det inte, utan jag tror att man måste vara närvarande i känslan för att kunna bearbeta den och gå vidare. Det är det jag försöker göra nu och jag ska klara det hur jobbigt det än må vara.

Kanske kan te sig konstigt att man sörjer ett djur såhär pass mycket, men jag tror att det är lättare att förstå det jag försöker beskriva om man någongång fått den kontakten med ett djur som jag och Tyra hade. Det är en helt annorlunda sorg än den jag hade till Varga, vet inte varför, men så är det. Det band jag och Tyra hade går inte att beskriva med ord, det måste ses och upplevas tror jag. Jag hade själv inte ens förstått det förrän min sambo började säga det oftare och oftare när Tyra var liten. Han sa flera gånger under den tid vi hade med Tyra att man såg klart och tydligt vilken stark kärlek och band som fanns mellan oss när våra blickar möttes och han sa även att man såg på Tyra hur hon kände när hon tittade på mig. Det jag kände med Tyra var att vi förstod varandra, vi kunde utan att titta på varann veta hur den andra tänkte eller tänkte göra, ibland kändes det som att hon kunde läsa mina tankar.

På måndag är det 12 veckor sen vi tog farväl, många i min omgivning säger att det känns mycket längre sen hon försvann och jag kan hålla med dom, varje dag är som en evighet utan henne.

Tyra jag hoppas och önskar att du har det bra där du är! Mitt hjärta gör ont varje sekund som går utan dig vid min sida. Du är speciell och kommer alltid vara, du hade allt jag kunnat önska mig hos en hund och ilskan över att vi inte fick fler år tillsammans tär på mig! Jag älskar dig av hela mitt levande väsen och kommer alltid att göra!

Det är på gott och ont som jag alltid varit en sån som gillar att lära mig nya saker och utvecklas som människa. Det är ju positivt att man har det drivet i sig, men mindre positivt att jag inte har intresse för börsutveckling och räntor osv.

I eftermiddag poppade det upp en ny grej i mitt huvud, tänkte slänga ut den här och så får ni se hur min hjärna jobbar för glatta livet för saker som kanske inte upplevs speciellt relevant för många.

Jag började klura på det här fenomenet om varför det blir en sån otroligt intelligens svacka när det kommer till hundar överlag och människans sätt att hantera det hela.

Många hundar ligger ute på diverse annonser pga att personerna kommit underfund med att den otroligt söta hunden dom valt ut inte alls var som dom trodde att hundar skulle vara.

Jag tror att det är här problemet kommer in fast vi egentligen inte tänker på det så. Många tänker nog att problemet idag är att människor inte tänkt till innan dom skaffat hund och många tänker nog att kunskap om att äga hund saknas. Hela tänket går ut på själva rasen hund och hur man hanteras med den rasen som heter HUND.

Vi har så många olika träningssätt och metoder och förklaringar på hur man handskas bäst med rasen HUND. Men hur kommer det sig då att så många blir förvånade när dom äntligen skaffat sig sin älskade hund och så blir det så fel?

Det började jag fundera på idag och det här kom jag fram till =)

Människor har helt enkelt inte tillräckligt med intelligens när det kommer till djur som innefattar fler RASER i EN kategori djur.

Om vi tar t ex Zebror, det kan vi människor förstå, det är djur som ser ut som hästar, men vi förstår att det INTE är hästar för dom är ju randiga och springer runt på stäppen i Afrika.

Giraffer förstår också människor att dom är ju djur som har långa halsar och är gräsätare och som också lever på stäppen i Afrika.

Människan kan även fortfarande ha intelligensen att förstå att det finns OLIKA kattdjur i Afrika, lejon, tigrar och leoparder osv, där ingår inte alla dessa i samma ras KATT.

Men det är nu vi stöter på problemet och avsaknaden av hjärna hos människan när vi kommer in på djur som t ex ormar. Där tänker vill jag nog påstå majoriteten av människor att ormar är ett släckte som är farliga! ALLA är farliga och på så vis formar människo hjärnan en sanning om att alla ormar är LIKADANA och dom ska man akta sig för.

Samma sätt att tänka på hos fåglar. Dom är djur som har vingar och vissa är stora och små, men alla är av rasen fåglar.

Samma sak med katter, alla katter är rasen katt och visserligen kan dom se olika ut, men är ändå katt.

Varför har människan stannat upp i utvecklingen när det kommer till det här med djur? Varför kan vi inte stanna kvar uppe vid girafferna och zebrorna och det tänket vi har där och inse att inom kategorin katter, hästar och hundar finns det OLIKA raser och att inte katt är en ras med olika utseenden, häst en ras med olika storlekar och utseenden och hund en ras med olika färger och päls.

Hur kommer det sig att det blir ett sånt glapp i vårt sätt att tänka? Människor har uppfunnit internet, mobilnät, eldrivna bilar, men vi kan inte använda och utveckla vårt intellekt när det kommer till den simpla saken som att förstå att Häst är INTE en enda ras utan en art med flera raser i sin art med olika behov och att de är olika raser av en anledning och att just ett utseende existerar för ett syfte, inte för att vi människor bara ska tycka att dom är fina att titta på.

För att återgå till hundar, vi människor ser på hundar som en enda ras och där blir det fel. Man tror man kan använda samma stereotypa koncept på ALLA hundar och det är ju då det blir galet. Människor tror att ALLA hundar är likadana det är bra utseendet som skiljer dom åt. Tankar som att hundarna ser olika ut och har olika behov existerar inte för de flesta och därför blir man förmodligen förvånad när man skaffat sig en söt hund som uppfyller alla ens krav på hur den ska se ut, men sen blir den ju inte så som man trott att den skulle bli fast man gör allt som ens stenåldershjärna säger åt en att göra mot en hund.

Jag blir så fascinerad över att människor som träffar hundar utgår ifrån att sitt, ligg och stanna är inprogramerade kommandon som alla hundar har i sig från start. Men vad är det som händer? Varför förstår inte människan att det inte är en enda stor ras och att alla är inte likadana i temperamentet eller lika lättlärda?

Med handen på hjärtat så tycker jag det är rätt tragiskt att vi människor inte kan tänka och utvecklas inom det här, det är ju så simpelt egentligen.

Om människor skulle ta till sig i första hand och få upp ögonen att det finns olika raser inom tex hund, katt och häst och att det inte då hänger på utseendet eller storleken utan att det handlar om vad dom har för ursprung och vad just varje ras har för behov, då skulle vi nog kunna se en förändring på annonser och människors ställning inför hundköp.

Jag önskar av hela mitt hjärta och själ att vi en dag kommer vakna upp och fatta det som är så simpelt, men jag har en känsla av att det kommer ta lååååång tid.

Det är som att vi människor inte kan se längre än till oss själva som art. Vi förstår ju att det finns olika folkslag inom kategorin människan och att vi kan se olika ut, men det är precis som att här har vi stannat upp och överför det på vår omvärld istället för att se lite längre och inte bara så som vi vill ha det.

Det är precis som att sånt vi inte kan tämja det kan vi förstå är en viss ras och att just den rasen har vissa behov, men när det kommer till djur vi kan styra och bestämma över, då nedvärderar vi dessa kategorier och säger att alla hundar är likadana i sättet och katter och hästar osv.

Fast någonstans har ju människan förstått att det finns en viss sorts hästar som man kan använda på travbanan, så lite har väl människan utvecklats iallafall *skratt*

Kanske var ett vimsigt inlägg, men sånt här kan ploppa upp i mitt huvud och det kommer det nog alltid att göra, för när jag tänker efter, vad tråkigt det skulle vara om jag var en av den grå massan som bara förlikar mig med att en sak är på ett sätt och inget annat.

Nä, utveckling är nyckeln till ett roligare liv, tycker jag iallafall =)

Jag skulle egentligen ha jobbat över påsken men lyxade till det och tog semester och åkte med ner till Öland. Något jag absolut inte ångrar   

Vädret bjöd på sol hela påskhelgen och Öland stod för otroligt vacker natur i alla möjliga olika färger och nyanser.

Det var med blandade känslor jag åkte över bron den här gången, kändes skönt men på samma gång tyngre än någonsin. Det var min absolut första resa någonsin till Öland utan hund. Dom första åren hade vi Varga och sen var det Tyras tur att njuta och få sträcka ut på Ölands alla stränder.

Vi tog tjuren vid hornen och åkte till Böda redan på långfredagen, ville få det överstökat på något vis. Det stack i hjärtat när vi kom ner på stranden, men det var behövligt på något vis, för läkningsprocessen. Min sambo valde att gå ensam åt ena hållet, det blev för tungt för honom och tårarna föll. Jag och Maria gick åt andra hållet, förstod att min sambo behövde vara ifred så vi gav honom utrymme.

Böda är inte detsamma utan vår älskade japanflagga, bilderna och naturen var vacker, men det saknades en vit liten piraya som for fram över stränderna. Jag känner verkligen i hela mig att jag saknar en hund vid min sida, men än så länge är det just Tyra jag saknar vid min sida, så det gör att ingen annan får plats. Men en dag, kommer jag entra Böda med en ny liten vän, och det ser jag fram emot!

Vi var och hälsade på Marias bror som bor på Öland med sin familj, dom bor otroligt fint och jag blev alldeles grön i ansiktet av avund =)

Dom har 3 hundar, Chili, Valkyria och Oden. Chili är pensionär, tror hon är bortåt 8 år. Valkyria vet jag inte åldern på, men verkade ganska ung. Oden som är en stor hund fångad i en liten hunds kropp var under året vilket även märktes, så valpig och söt.

Här kommer lite bilder från Ölands besöket, fler bilder kommer senare:

  Oden som är en stor hund men fångad i en liten hunds kropp.     Böda, inga ord räcker till här, förutom att japan flaggan fattas!   Marias bror Marcus med Chili och Oden och sötaste Freja 3 år =)   Min sambo fotar mig i smyg men här har jag upptäckt det, ficka är alldeles full med kritvita stenar jag plockat.   Jag gick på Sandviks hamns steniga strand och plockade kritvita stenar, har aldrig förr om åren sett sådanna där. Några tårar föll över saknaden efter Tyra, var skönt att gå där ensam en stund.   Marcus gosar med Chili.   Valkyria har otroligt ljusblå ögon =)   Gamla Chili tittar så klokt med sina vackra ögon!

Nu är det ju ett tag sen, men jag och Rhino hade ju avslutning på vår sök kurs förra söndagen. Rhino var hel taggad och gnydde och ville jobba när han kom ut ur bilen. Det fanns ingen tendens att villa hoppa eller attack pussa någon figurant alls utan bara jobb i huvudet och viljan att fort lämna rullen hos mig och sen visa figuranten.

Jag hade gjort misstaget eller hur man ska säga att tränat Rhino på förmiddagen att inte dra i kopplet, så när det var dags att visa och det tog stopp ikopplet för att jag inte hann med så kom Rhino av sig vid första visandet. Bra att han ändå tänkte till att han inte skulle dra i kopplet men i denna övning får han dra i kopplet, så det blev lite tokigt =)

Rhino gjorde 3 sök och var duktig och jobbade på fint, tror att det här är en tävlingsform som kommer passa denna unga kille. Alltid lika mysigt när Rhino är på besök hos oss, han är så snäll och sköter sig fin fint! Men har fått höra att han sparar hyssen tills han kommer hem igen *skrattar*

Rhino fick diplom för att han gått denna kurs, men det fick Maria, tycker att det ska följa med honom till sin nya ägare, inbillar mig att det skulle vara roligt att ha =)

Jag har ju tyckt att Rhino är en sån lugn hund och lite svår att få igång i samband med träningen, svårt att förklara det där. Han har ju alltid bjudit till och velat samarbeta men jag har inte fått det att klicka och gå vidare, och då har Rhino ledsnat på mig och gärna gjort annat eller inte visat vilka kvaliteter han sitter på.

Idag var vi till Meril och tränade på belöningsmetoder och det visade sig att jag hade helt fel i att han är en Ferdinand som hellre luktar på blommorna, för när jag fick till rätt belönings sätt och timing och tydlighet var han en dröm att träna.

Det kändes så roligt att åka hemåt och känna att jag har verktyg för hur jag ska kunna utveckla Rhino i träningen och även mig själv såklart. Det var ju helt och hållet mitt fel tidigare att han tappade sugen, för som sagt, det gäller på timing och rätt belöningssätt.

Det jag gillar med Rhino är att hans pauser inte värderas högre i hans ögon än träningen med mig. På det viset ödslar han inte all energi på en rolig paus utan det känns som en fin balans i det hela. Under pausen strosar han runt, luktar och kissar lite och gräver lite, men när pausen är över så är det på knappen och full fokus på mig igen, bra egenskap hos en hund!

Jag ska fortsätta nöta in i mitt eget huvud att tydlighet är a och o, något man kanske kan tycka vara en självklarhet, men fundera igenom hur tydlig du egentligen är om man ska hårddra det? Jag har ju givetvis tyckt att jag är tydlig, men så inser jag ju nu inte varit fallet. För när Rhino genom tydlighet från min sida förstod vad som förväntades av honom så gjorde han fina framsteg och fort dessutom. Jag tror på Rhino, har jag gjort sen dag 1 och med rätt träning så kommer det vara en hund som kan gå framåt ganska fort, men viktigt att vara försiktig så man inte förlorar på det.

Tycker också att Rhino jobbade på bra med den störningen vi hade ändå. Det är någon stor cross tävling ett stenkast ifrån där Meril bor, så det surrade på bra när vi tränade, men som sagt, fin fokus hos Rhino.

Rhino träffade flera stycken sånna här som är som stora ulltussar med ett huvud och 4 ben på och ursch vad otäcka dom var tyckte Rhino, men han gick fram och luktade, men vände sen bort och boffade lite på vägen därifrån *skrattar* Fast gillar att han är lugn i sånna situationer och inte får för sig att flyga framåt mot fåren, men det fanns inga tendenser till.

Nu sover Rhino och snarkar högt, i eftermiddag ska vi träna bakdelskontroll på pallen och lite annat vi gjorde hos Meril idag. Så jäkla kul att träna hund!

Den här helgen har jag finbesök av Rhino. Känns bra med sällskap när man nu är feberfri och mår bättre. Idag har vi privatlektion och på söndag är det sista gången för sök kursen. Rhino har tränat sök i veckan och tycker han gör ett bra jobb.

Vid ett tillfälle när han hittat figuranten och hade lös rulle i munnen så kom han till mig men hann vända med rullen i munnen och tappade den någonstans på vägen till figuranten igen. Han sprang fram till figuranten och ville hälsa och pussas, men figurant var passiv och jag ropade på Rhino att komma. Istället för att ta den enkla vägen direkt till mig, sprang han tillbaka plockar upp rullen och kommer till mig, duktiga Rhino!

Solen tittar fram då och då, hoppas på en härlig dag med massa sol. När man varit inne i flera dagar får jag abstinens av utevistelse så då passar det fin fint med strålande väder så man kan vara ute och fylla på med härlig energi.

Igår kom jag på en sak som jag ska göra. Eftersom Rhino kommer då och då till mig och jag tycker om att träna, något hans ägare också tycker om. Så ska jag idag köpa en liten bok, typ anteckningsbok, som följer Rhino fram och tillbaka som jag skriver några rader i vad vi tränat, hur det gått och vad som kommer behöva tränas. Om det dyker upp en lämplig ägare till Rhino så kan det vara roligt att få den boken med sig och se vad Rhino tränat på och kan och vad han inte kan =)

Igår när jag gick in i djuraffären för att köpa ett stort ben till Rhino skrek ett halsband så högt mitt namn så jag gick i trans dit och tog det och betalade och gick ut. Det är farligt att gå in i djuraffärer när det finns saker som fänglsar en på det viset *fnissar*

Nu ska jag klippa köttbullar sen är det dags för oss att röra oss mot privatlektionen. Vet inte varför, men idag känner jag mig nervös?

Ha en härlig dag allihopa!

Tyckte jag mådde bättre imorse när jag vaknade, men hade ändå feber så slog en signal till farbror doktorn, och sköterskan tyckte att jag skulle kika förbi så dom kunde ta ett halsprov. Det visade att jag hade halsfluss, men jag hade inte så ont som man kan ha när man har det, men men det förklarade febern. Svetten bara rann om mig och det kändes som ett helt maraton att ta sig dit och tillbaka, men skönt att få pencillin så man slipper det här =)

Jag har inte alls lika hög feber ikväll och hoppas på en skön natts sömn, har sovit dåligt i flera nätter, men tror det beror på att jag yrat och haft mig =)

Imorgon är jag frisk och feberfri, det har jag bestämt =) Fast mitt förstånd säger att jag möjligtvis slipper febern imorgon, men pigg som en lärka förstår till och med jag att det vore att önska för mycket. Otroligt vad det sliter på en att ha feber i flera dagar.

Ibland kan jag bli lite snopen över att jag har kunskap gömd i mitt huvud. Jag är ju en glömsk människa och skapligt förvirrad till och från, men jag blir lika överraskad varje gång jag hamnar i en situation eller får en fråga och vips kan jag svara på den och det gör mig så glad!

När jag var och träffade Meril sist så sa hon mycket bra saker till mig, saker hon garanterat sagt förut, men nu måste jag varit mottaglig för det, för det har hänt saker i mitt sätt att tänka när det kommer till hund och träning. Tidigare har jag krånglat till det för mycket känner jag såhär i efterhand och velat fram och tillbaka mellan goda råd och kunniga uttalanden. Men nu känner jag i hela mig hur jag skulle göra och inte göra och det är en egenskap jag ska vara rädd om, för den är otroligt värdefull.

Jag ser fram emot framtiden då jag tar steget att släppa in en ny fyrbent vän, för då kan jag få praktisera mitt nya sätt att tänka =)

Mitt ledord kommer att vara, skynda långsamt =)

Nu ska jag ta och krypa till kojs och läsa lite, hoppas jag slipper konstig sömn inatt. Nu när jag blivit så bortskämd med att sova gott om natten sen jag började jobba natt, stör det mig när jag inte får sova. Förut var jag ju van vid att sällan få sova en hel natt, men när det funkat så bra med sömnen så blir man extra kinkig när det inte flyter på =)

Godnatt alla därute och sov så gott!