Minns så väl att jag kände samma med min förra hund innan Tyra. Ringde Agria nu på morgonen och kollade hur det gick med ärendet och allt är nu klart och Tyra är inte längre försäkrad i Agria. Nu ska hon ju givetvis inte vara det eftersom hon inte lever längre, men det här är ännu ett steg i att hon försvinner lite till.

Egentligen är det sjukt att tänka så, men vad hjärnan gör och inte gör kan man inte alltid styra. Nu är det verkligen över, allt är färdigt och livförsäkringen betalar dom ut, det var inga problem. Men jag har aldrig haft några problem med Agria, men har hört att andra haft det.

Jag är nöjd med Agria, tycker alltid dom varit tillmötesgående och trevliga!

Känner mig lite tom faktiskt, finns kanske dom som skulle bli glada över att få en livförsäkring, men jag känner mig mest nedstämd. Jag vet dock vad jag ska använda pengarna till, jag ska utbilda mig, men mer om det kommer senare...

Både jag och Ronnie saknar att ha hund, det är lite roligt ändå för annars är det jag som har det största intresset, men även han pratar om hur roligt det ska bli när Rhino kommer och hur mycket man saknar att ha ett yrväder vid sin sida som älskar en i alla lägen.

Vet inte riktigt vad som hänt med min sambo, för en tid sedan började han prata om att han ville åka med och titta på någon tävling nån gång. Tro mig när jag säger att sånt har han varit lycklig över att få slippa, men klart det känns superkul att han förstår hur stort mitt intresse är =)

Idag saknar jag min lilla skrutta så otroligt mycket. Solen skiner och himlen är blå så vid det här laget skulle vi varit i skogen hon och jag och naturen och friheten som infinner sig när man är helt själv med en hund och skog och mark.

Jag saknar alla våra busiga stunder, när hon fick djävulskap i blicken och man såg att nu var det något lurt på gång, det fick mig alltid att skratta, fast enligt konstens alla regler är väl det, det sista läget att skratta på och vara konsekvent, men nä, Tyra fick alltid busa och stojja hur mycket hon vill, en hund måste få vara hund också =)

Jag saknar när hon alltid kröp upp och ville ligga nära och borrade in sin nos vid mitt huvud och låg och snusade högt. Jag saknar när vi skulle träna och hon fick den där alerta blicken och hela hennes kroppspråk ropade, kör, kör, kör matte =)

Tyra du är enormt saknad och fortfarande och för evigt älskad! Du var och är vårt allt!

 

Maria

15 mars 2011 16:40

Vad fin hon är på stenen! Hon är ju till och med lik sin grova bror Miilo.
Haha jag tycker du och Ronnie ska börja tävla rapport! Finns ingen amstaff som gjort.

Camilla

15 mars 2011 17:56

Ja du Maria, det kanske vore något =) Jag kan ju inget om sånt där, måste läsa på och vidga mina vyer =)

Ja, Tyra älskade att stå på stenar, min lilla egna bergsget

 

Per

17 mars 2011 21:50

Sitter här o läser lite på nätet. Min Tyra gick bort idag. 2år,2månader och 17dagar så gamal blev hon. Trode inte det skulle vara så svårt. Hon hade ätit något som fastnat i tarmen. Opererades i natt, men gick ej att rädda.

Camilla

18 mars 2011 14:17

Jag beklagar o skickar stärkande tankar till dig Per! Fast min Tyra varit borta ett tag nu så e varje dag utan henne tung i fylld av saknad!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...