Minns så väl att jag kände samma med min förra hund innan Tyra. Ringde Agria nu på morgonen och kollade hur det gick med ärendet och allt är nu klart och Tyra är inte längre försäkrad i Agria. Nu ska hon ju givetvis inte vara det eftersom hon inte lever längre, men det här är ännu ett steg i att hon försvinner lite till.

Egentligen är det sjukt att tänka så, men vad hjärnan gör och inte gör kan man inte alltid styra. Nu är det verkligen över, allt är färdigt och livförsäkringen betalar dom ut, det var inga problem. Men jag har aldrig haft några problem med Agria, men har hört att andra haft det.

Jag är nöjd med Agria, tycker alltid dom varit tillmötesgående och trevliga!

Känner mig lite tom faktiskt, finns kanske dom som skulle bli glada över att få en livförsäkring, men jag känner mig mest nedstämd. Jag vet dock vad jag ska använda pengarna till, jag ska utbilda mig, men mer om det kommer senare...

Både jag och Ronnie saknar att ha hund, det är lite roligt ändå för annars är det jag som har det största intresset, men även han pratar om hur roligt det ska bli när Rhino kommer och hur mycket man saknar att ha ett yrväder vid sin sida som älskar en i alla lägen.

Vet inte riktigt vad som hänt med min sambo, för en tid sedan började han prata om att han ville åka med och titta på någon tävling nån gång. Tro mig när jag säger att sånt har han varit lycklig över att få slippa, men klart det känns superkul att han förstår hur stort mitt intresse är =)

Idag saknar jag min lilla skrutta så otroligt mycket. Solen skiner och himlen är blå så vid det här laget skulle vi varit i skogen hon och jag och naturen och friheten som infinner sig när man är helt själv med en hund och skog och mark.

Jag saknar alla våra busiga stunder, när hon fick djävulskap i blicken och man såg att nu var det något lurt på gång, det fick mig alltid att skratta, fast enligt konstens alla regler är väl det, det sista läget att skratta på och vara konsekvent, men nä, Tyra fick alltid busa och stojja hur mycket hon vill, en hund måste få vara hund också =)

Jag saknar när hon alltid kröp upp och ville ligga nära och borrade in sin nos vid mitt huvud och låg och snusade högt. Jag saknar när vi skulle träna och hon fick den där alerta blicken och hela hennes kroppspråk ropade, kör, kör, kör matte =)

Tyra du är enormt saknad och fortfarande och för evigt älskad! Du var och är vårt allt!