Att leva med en sjuk hund sätter djupare spår än vad man kan tro. När jag pratade med Kerstin Bergvall om det så förklarade hon lite hur det funkar, men insåg inte då vilka spår som faktiskt blir lämnade kvar efter att hunden somnat in.

Idag när jag tänker tillbaka på det 1.5 år som vi kämpade konstant så förstår jag inte hur jag orkade ärligt talat och förstår inte att Tyra orkade. Men det förklarar ju varför jag är som jag är i dagsläget och känner som jag gör.

När jag åtar mig något så är det till 110% vilket jag även gav till Tyra när hon mådde dåligt, jag var hela tiden tvungen att ligga steget före och till slut var inte situationen hållbar längre pga allt svammel från veterinärer så jag började läsa på om läget och tack vare det lyckades Tyra må så "bra" som hon kunde den korta tid hon fick här på jorden.

Det gör ont i mig när jag tänker på Tyra, tänker på henne dagligen och jag känner sån saknad. Det är ganska otäckt egentligen hur ont det kan göra i ens inre och hur stor saknad man kan känna efter ett djur som lämnat en och vandrat vidare.

Även fast finaste Rhino är här och förgyller min tillvaro bär jag hela tiden som en tung sten över mitt bröst över saknad och sorg efter Tyra. Hon var en på miljonen och jag har aldrig haft sån djup kontakt med något annat djur någonsin.

Efter att jag bestämt mig för att inte skaffa någon ny hund på hela 2011 så har ett lugn tagit över min kropp, klart jag kan känna lite vemod över att jag inte kommer ha någon fyrbent vän vid min sida att spendera timmar i skog och mark med, men jag behöver den här tiden att återhämta mig och dessutom komma i form själv.

Många därute kanske tror att om en hund blir sjuk är det bara att vänta, man behöver inte springa till veterinären på en gång och i vissa fall behöver man verkligen inte det, men i Tyras fall handlade det om att väntade jag för länge så blev hennes sjukdomsförlopp mycket sämre och hon fick längre sträcka på sig att försöka hitta tillbaka till någon form av balans. Så i hennes fall kunde jag inte vänta och i och med det var jag tvungen att hela tiden observera, kontrollera och inspektera.

Varje dag kollade jag igenom henne, hela hennes kropp, flera gånger om dagen, jag studerade hennes rörelsemönster och skrev ner och dokumenterade hur hon var och hur hon åt och hur hon reagerade på saker. Kanske kan tyckas överdrivet, men det var min räddning många gånger när jag sen satt där hos veterinären som kom med frågor och tack vare att jag skrivit och antecknat kunde jag hitta saker som jag tidigare inte skulle tänkt på.

Jag önskar så att jag kunde ha räddat Tyra, att vi hade fått en härlig vår tillsammans och massor med kommande år, men verkligheten ser annorlunda ut och jag måste försöka ta mig förbi sorgen och saknaden, men det kommer ta tid, hon var/är mitt allt!

Tyra, trots att livet går vidare och dagarna rullar på så finns det inga ord i världen som kan beskriva hur mycket det gör ont i mig att behöva vandra vidare ensam på jorden utan dig vid min sida!

Jag älskar dig mest av allt och önskar att vi ses igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...