I fredags ringde Kerstin Bergvall mig. Hon berättar att hon tänkt skicka ett kort, men kände att hon var tvungen att ringa. Hon hade fattat sånt tycke för mig och Tyra och ville lämna beskedet direkt till mig. Vi pratar först en stund om beslutet som tagits och att Tyra fått somna in. Hon sa flera gånger att det var det enda rätta beslut att ta och att jag aldrig någonsin ska grubbla över att ha fattat fel beslut för det fanns inget annat alternativ för Tyra längre. Sen meddelar hon mig provsvaret på Tyras utslag som dom odlat. Tyra hade MRSP.

Många som läser det kommer slå på stora trumman och förmodligen göra bort sig hundra gånger om skena iväg med konstiga påhittade fantasier.

MRSP är en mycket allvarlig sjukdom såklart, men kan tänka mig att folk bygger upp luftslott som tex att det är pestsmittliknande sjukdom osv.

Så för er som känner er osäkra rekommenderar jag er att gå in på www.sva.se för mer information.

Kerstin Bergvall berättar också att även om Tyra inte blivit dålig som i söndags så hade hon ändå varit tvungen att somna in pga det dom fann, MRSP.

Hundar kan leva med den sjukdomen, men för Tyras del hade hon aldrig klarat det för hennes utslag hade gått för långt och om man ska hård dra det så hade bakterierna kalas på hennes kropp.

När jag berättar för Kerstin att det här farvälet är mycket tyngre än min förra hund så säger hon att det är mycket logiskt. En hund som har det jobbigt och är sjuk, kommer man som människa mycket närmre automatiskt så därför blir förlusten mycket svårare att hantera. Det spelar även en stor roll att vi kämpat under så lång tid som vi gjort, för då kommer det känslor att jag som ägare gav upp och inte kunde rädda henne. Och det är också naturliga känslor, men Kerstin påtalade även att jag inte hade något annat val för Tyra och hade det inte varit för att jag var så observant och påläst hade Tyra haft det ännu jobbigare än vad hon haft det.

Att Kerstin säger det här till mig fick mina tårar att börja rinna igen, det var som en lättnad nästan, att hon satte ord och gav förklaringar på det jag kännt. Jag har haft skuldkänslor över att jag kanske tränat Tyra för mkt eller inte sett att hon lidit, men som Kerstin då sa, att allt kan man inte se, för hundar är experter på att dölja och hon upprepar att hade det inte varit för att jag varit så kunnig och så påstridig med att lära mig nya saker om Tyras sjukdomstillstånd hade hon förmodligen lidigt mycket mycket mer.

Så hade vi inte tagit bort Tyra i måndags hade hon ändå behövt somna in i fredags, då Kerstin ringde.

Det känns oerhört bra att Kerstin ringde och pratade med mig och tog sig den tiden, hon är en sådan underbar människa! Alla ni därute som lever med hundar som har hudproblem, har ni inte en veterinär som Katinka som kan så mycket, vänd er till Kerstin Bergvall, hon hittar sista pusselbiten åt er! Det som gör Katinka till en sådan toppen veterinär är också att hon själv sa till att nu räcker inte hennes kunskap längre utan nu var det dags för Kerstin att ta över. Dom ska ha en stor eloge för det fina bemötandet och arbetet dom lagt ner på min Tyra och hennes hispiga frågvisa matte.

Nu kanske inte det slagit er andra, men mig slog det direkt....tanken....hur hanterar Strömsholm denna nyhet?

Om man går in på Strömsholms hemsida har dom en såkallad hygienpolicy osv osv mycket fin text....men ingen text i världen hjälper om man inte eftersträvar den....Men Strömsholm berättelsen tar jag en annan dag...för det är en lååååång historia men ack så pinsam å deras vägnar! Och jag sörjer med den ägaren vars hund tog över vårt rum pga att den hade andnöd och därinne fanns rätt hjälp att få. Jag och Tyra får byta rum till ett annat....Den andra hunden tar över ett rum, som ej är urstädat, spritat, eller med personal som bytt kläder sen dom handskades med Tyra....

Visst är MRSP smittsamt absolut och bör tas på största allvar, men inga hundar som träffat Tyra behöver oroa sig. Inga människor som träffar mig eller min sambo heller behöver oroa sig....men den där stackars hunden och alla andra hundar som befann sig på Strömsholm i Söndags och var inlagda på samma avdelning och blev hanterade av samma personal...ja vad ska man säga, SKÄMS STRÖMSHOLM!!!! Fortsättning följer....

Har plockat undan mycket av Tyras saker idag, en hel platskasse full med olika medicin och behandlings artiklar blev det. Jag kommer att dela ut det som finns i påsen....Ingen anledning för mig att ha kvar hemma.

Saknaden är stor, abstinensen gör sig påmind starkt nu över att jag inte har någon Tyra att sticka iväg och träna med eller gå långpromenad med. Jag tänder ljus för henne varje kväll och kommer på mig själv att jag pratar med henne emellanåt....Sorgen är stor här hemma....jag och Ronnie tröstar varann, men gråter även i tysthet tillsammans....vi har förlorat det finaste vi hade, vår Tyra!