Fast det gått 2,5 vecka sen nu är det fortfarande jätte jobbigt att komma hem från jobbet på morgonen och inte ha en nyvaken Tyra som möter mig i dörren och letar snabbt upp något att kunna bära så jag kan berömma henne över hur duktig hon är!

Det hugger till i hjärtat varje gång jag börjar gå upp sista trappsatsen för då blir jag påmind att ingen Tyra möter mig sådär härligt lycklig över att få se mig igen.

På mornarna när hon var för trött för att möta mig i dörren gick jag in i sovrummet där hon låg invirad i husses täcke. Det var mer ofta än sällan som husse inte hade så mycket täcke för att Tyra virat in sig i det *skratt*

Jag fick lirka upp ett hål för att mötas av en nos som direkt stack ut och pussade min hand för att sen kika ut med sina nyvakna bruna vackra ögon och så gosade vi alltid en stund. Det saknar jag så mycket att det gör ont i mig att komma hem och det bara är tomt och stilla.

Ibland fick jag tvinga henne ur sängen för att gå ut och rastas, för hon var en morgontrött liten tös och eftersom jag ville sova lite efter jobbnatt så var hon tvungen att gå ut då. Men när hon var riktigt trött, uträttade hon sina behov snabbt som attans för att sen vända om till porten igen och dyka direkt ner i sängen och under täcket hos husse.

När jag väl kom och kröp ner skulle hon alltid ligga på mitt bröst och titta på mig en stund för att sen krypa ner under täcket hos mig och ligga tätt, tätt intill. Jag saknar henne så mycket, min lilla snöprinsessa!

Tyra, jag älskar dig så mycket och varje dag utan dig är grå och trist och tråkig och långt ifrån lika kärleksfull!

Regiondjursjukhuset Strömsholm försöker göra sig ett rykte om att vara ett bland dom bästa i Sverige. Dit åker många djurägare med sina älskade familjemedlemmar i hopp om att få hjälp.

Det trodde jag med en gång, men här kommer den bittra sanningen om detta oseriösa djursjukhus.

Vi spolar tillbaka tiden till söndagen den 6 februari då Tyra blir jätte dålig och jag ringer in till Strömsholm. Det tog emot men eftersom det var söndag och vi hade ingen annanstans att åka så var jag tvingad att ringa dit. Receptionisten var mycket trevlig och jag talar om läget och att Tyra kräks och har mycket utslag och att vi absolut inte vill bli sittande i ett stort väntrum. Det är inget som ska behöva ske informerar hon mig eftersom de har många rum lediga.

Väl på Strömsholm blir vi ju som sagt sittandes i det stora väntrummet bland de andra hundarna som befinner sig där i ca 30 minuter iallafall!    Trots information om att Tyra har kräkts en massa och har hudinfektioner tillåter man det ske, det som inte ska få ske enligt deras stora skyllt som sitter vid entren och enligt deras policy.

Vi får komma in på ett rum och veterinären undersöker Tyra och en skötare kommer sen in och rakar henne med en rakapparat för att kunna sätta kanyl. Jag observerar hur skötaren tar loss rakapparaten från väggen för att raka Tyra för att sen sätta upp den på väggen igen. Jag påtalar flera gånger för veterinären och även för skötaren att Tyra väntar svar på odlingsprov för att se om hennes bakterier i huden har utvecklat RESISTENS!!!

Varken veterinär eller skötare byter kläder eller tvättar händerna fast dom behandlar Tyra och sen lämnar rummet för att hjälpa någon annan patient. Veterinären spritar händerna vid något tillfälle, vilket klart är toppen, men kläderna då?!!!

Det rum vi befinner oss i är ett rum där det finns syrgas och det är en hund på ingång som behöver hjälp med andningen så vi får BYTA rum. Jag noterar att rummet som den andra hunden tar över ej har städats ur fast jag påtalat att Tyra väntar svar på odlingsprov för eventuell resistens. Det är ju bara att hoppas på att den stackars nedsatta, sjuka hunden med andningsnöd inte behövde sätta kanyl, så dom behövde använda den orena rakapparaten som inte gjorts ren efter att Tyras infekterade hud blivit rakad.

Sen blir ju Tyra inlagd som sagt och en ny skötare tar över Tyra, jag påtalar ännu en gång om att hon väntar odlingssvar för denne skötare, men som inte verkar ta det på allvar. Jag tycker att hela situationen känns olustig och att ingen faktiskt har tagit mina ord på allvar, börjar undra om dom ens har noterat min information som är LIVSVIKTIG för alla som handskas med Tyra och ALLA andra HUNDAR som befinner sig där Tyra är.

Jag plockar med mig journalkopiorna hem och väl hemma börjar jag som sagt läsa igenom dom. Och mycket riktigt, står INGENSTANS om att Tyra bör hanteras annorlunda pga väntande odlingssvar. Står dock att odlingssvar väntas, men att man behöver vidta speciella åtgärder har inte uppmärksammats.

Jag blir upprörd för MRSP är inte att leka med, speciellt inte för de utsatta och sjuka hundarna som faktiskt befinner sig på Strömsholm. Jag ringer och får prata med samma skötare som tog över Tyra då hon lades in. Jag påtalar hur viktigt det är och hur pass allvarligt det även är att man nochalerar detta. Då blir det lite mer fart i knutarna och innan detta så får jag vetskap om att Tyra sitter tillsammans med andra hundar på en avdelning där det bland annat sitter en liten liten valp, som för övrigt skrek hela tiden då jag pratade med skötaren i telefonen. Samtalet varade i minst 20 minuter!!!

Han verkar faktiskt lite nervös denna gången då jag informerar om läget och skriver även in det i journalen att jag ringt och de flyttar Tyra till ett eget hundstall och som han själv då sa, att dom måste ju använda skyddskläder i samband med att dom hanterar henne. Ja visst, det är ju så det SKA gå till, men att man inte gjorde det från början????

Jag väljer ju sen att åka och hämta Tyra iallafall och då har man ju satt dit ett morfinplåster på hennes rygg och för att kunna göra det var de tvungna att raka henne där igen. Man undrar ju om dom gjorde rent den rakapparaten? Sköterskan som lämnar ut Tyra via den stora entren har inga skyddskläder på sig och vi får fint passera stora entren ännu en gång.

På fredagen efter så ringer jag Strömsholm och informerar det som Kerstin Bergvall ringt och förmedlat till mig. Tyra har MRSP. Receptionisten jag pratar med verkar inte förstå allvaret utan säger till mig att det är dom vana med, MRSP, för det har dom där då och då!  

Jag talar om att jag önskar att få veta vad de tänker vidta för åtgärder med tanke på denna information och med tanke på hur dom hanterat Tyra då hon var inne på söndagen och alla stackars andra hundar som faktiskt kunnat blivit smittade!!! Hon talar om att hon ska lämna detta ärende vidare.

På tisdagen ringer jag igen efter att ha pratat med SVA om läget. Receptionisten som svarar då tar det hela på mer allvar och ser att jag ringt på fredagen men att hon som tog emot mitt samtal då bara gjort en notering om det i journalen. Den som jag pratar med på tisdagen, mailar iväg till samtliga 4 chefer om att jag vill bli kontaktad för att veta hur deras handlingsplan är i detta läget och det har ju nu redan gått över en vecka utan något som helst resultat eller agerande!!!

Cheferna skulle kontakta mig den veckan vilket dom inte gjorde, så jag ringde i fredags och frågade igen om hur läget var. Receptionisten informerar om att det nu är 2 av de 4 cheferna som fått detta på sitt bord och som ska ta tag i det, men när är ju ingen som vet.

Idag är det onsdag och det har gått 2.5 vecka sen Tyra befann sig på Strömsholm och gud vet hur många hundar som blivit smittade. En stor smittoväg är just rakapparaten som inte gjorts ren, man använder en smutsig sådan, rakar hunden och öppnar sedan en rak väg in via kanylen för bakterierna.

Jag har påtalat vid varje samtal att jag vill att man kontaktar alla hundägare som befann sig på Strömsholm den söndagen och informerar om läget, men det kan jag sätta mycket på att dom inte gjort och det gör det hela ännu mer oseriöst tycker jag!!

Jag hoppas av hela mitt hjärta och själ att alla hundarna ska klara sig från smittan och att den lilla valpen slipper gå denna sjukdom till mötes!

Hade jag haft min hund på ett djursjukhus och något sådant här inträffade hade jag velat veta om läget, även om hunden kanske inte blivit smittad, men jag anser att jag har faktiskt rätt att få veta, med tanke på också hur mycket pengar man faktiskt lägger ut och då ska man ju kunna känna sig trygg i att det är kompetent personal som vet hur tillvägagångs sättet är i en sådan här situation.

Jag skäms å Strömsholms vägnar och människan jag pratade med på SVA, tyckte att det var bra att jag går vidare med detta för som HON sa, såhär får det absolut inte gå till!!!

När MRSP blev mer kännt så var den största smittorisken för en hund att bli drabbad av det att befinna sig på ett djursjukhus eller djurklinik. Det är ett av 2 sätt att bli smittad på och om inte djursjukhus tar sitt ansvar kommer vi aldrig att få stopp på denna sjukdom som är så förödande och i vissa fall kan leda till döden.

Fortsättning följer, men vid det här laget känner jag att det redan är försent när det kommer till hurvida man försökt stoppa eventuell smitta på Strömsholm, för som sagt, det har nu gått 2.5 vecka och inget har hänt. Det jag hoppas på är att de ska ta sitt ansvar och be om ursäkt för sitt vårdslösa agerande och att dom borde tänka över om dom ska ha sin fina policy på hemsidan.

Detta är sanningen om Strömsholm, jag kommer inte att vända mig dit mer än nödvändigt i framtiden, för av erfarenheter så vet jag att dom är nochalanta inför information dom får och på så vis medvetet sprider sjukdomar vidare. Det är INGET jag vill betala för och ABSOLUT INTE sätta min hunds liv på spel för!!!

Längre fram kommer jag få den stora äran att vara hundvakt åt Rhino    Han är den som är kvar hos Maria, Tyras uppfödare från den senaste kullen. Det är Tyras lillebror eller vad man ska kalla det. Finns ju vissa likheter mellan Tyra och Rhino och då menar jag inte bara utseendet, utan båda är riktiga tjyvar   

Tyra älskade ju att korpa strumpor eller mina raggsockor, dom var det högvaluta på i hennes ögon, mattes tokstolla    Medans Rhino har avancerat det hela och går på mer värdefulla saker som tex plånböcker   

Rhino är ca 6 månader och jag ser fram emot att få tillbringa tid tillsammans med honom!