Idag är det en vecka sen som vi tog farväl av Tyra. Känns ärligt talat skitjobbigt just idag. Jag är lite sån, vet inte hur ni andra är, men jag har tänkt så ända sen förra måndagen att "förra onsdagen gjorde vi det här" osv osv. Men efter idag, måndag, kan jag inte längre tänka så, för då har vi passerat sånna dagar som man kan tänka så om. På ett sätt blir det en vändpunkt, men som sagt, idag känns det som att det vore förra måndagen och alla känslor blossar upp och det är nästan som att man är där nu.

Jag har tänkt ljus för Tyra här hemma och tjugo i tre ska jag tänka extra på henne    Om jag kan tänka extra mycket på henne, känns inte så för hon är i mina tankar hela tiden.

Jag har verkligen svårt att hitta min plats just nu, vad jag ska ta mig för eller göra. För all min tid gick ju åt att göra saker med Tyra och träna och vara ute i skogen eller naturen. Har man levt med hund en gång och väckt det stora intresset så är det svårt att hitta balans i livet utan hund.

Jag kommer inte att leva utan hund, det klarar jag inte, men just nu måste jag få landa och komma över den största sorgen och förlusten innan en ny kamrat kommer in i mitt liv.

Jag är så tacksam över att Maria ( Tyras uppfödare ) erbjudit mig att få vara hundvakt och på så vis kan jag ju även få en dos av mitt intresse och även få känna efter när jag kan ta steget och låta en ny hund komma mig in på livet.

Tror att jag känner så starkt för en paus pga att jag tog bort min förra hund, Varga, i alldeles för ung ålder och 5 månader senare kommer Tyra in i mitt liv och henne fick jag bara ha vid min sida i knappa 2 år. Så tar ett tag innan jag är på benen igen.

Fast jag måste säga att det känns lite konstigt att Rhino finns kvar hos Maria. Det är valpen från Marias senaste kull som jag varit fäst vid från allra första början och som jag sagt att han är den jag skulle velat haft om det inte vore för att Tyra var så sjuk, annars hade han ingått i vår flock. Så finns han fortfarande kvar hos Maria, ibland undrar man ju om inte ödet finns. Han har så mycket av det jag önskar hos en hund, tror att den killen kan gå riktigt långt, han har fina egenskaper. Så jag är glad över att Maria låter mig ha honom när jag orkar och kan.

Rhino sitter så fint i Marias knä =)

Nu ska jag vila lite inför min jobbnatt inatt. Tack alla ni därute som visar ert fina stöd och omtanke. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag och Ronnie uppskattar det!

Det gör givetvis gott i hjärtat också att Tyra faktiskt påverkat och gjort avtryck i så många människors hjärtan.

Jag ber om ursäkt om jag inte svarar eller verkar frånvarande, men ta det inte personligt, för det är fortfarande tungt och dagarna känns som evighetslånga utan Tyra och som sagt försöker jag hitta någon form av balans.

En sak är säker och det är en gång amstaffägare alltid amstaffägare, den fina energin och arbetslusten är oslagbar  som dom erbjuder!

Tyra, hoppas du känner att jag tänker på dig och att jag saknar dig! Denna vecka utan dig har kännts som livslång och livet är inte lika ljust och roligt utan dig. Vardagen är så grå och dyster utan dina små hyss och påhitt.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och har gjort sen du kom in i våra liv och jag känner mig verkligen halv utan dig! 

Tack för allt du lärt mig min fina Tyra och för allt jag fått uppleva med dig! Du är mitt allt och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta! Tyra, jag saknar dig så mycket!

  Jag och Tyra på Öland i augusti 2010, Sandviks hamn.

Tyras tass och min hand, på Böda Strand i augusti 2010