Idag är det en vecka sen som vi tog farväl av Tyra. Känns ärligt talat skitjobbigt just idag. Jag är lite sån, vet inte hur ni andra är, men jag har tänkt så ända sen förra måndagen att "förra onsdagen gjorde vi det här" osv osv. Men efter idag, måndag, kan jag inte längre tänka så, för då har vi passerat sånna dagar som man kan tänka så om. På ett sätt blir det en vändpunkt, men som sagt, idag känns det som att det vore förra måndagen och alla känslor blossar upp och det är nästan som att man är där nu.

Jag har tänkt ljus för Tyra här hemma och tjugo i tre ska jag tänka extra på henne    Om jag kan tänka extra mycket på henne, känns inte så för hon är i mina tankar hela tiden.

Jag har verkligen svårt att hitta min plats just nu, vad jag ska ta mig för eller göra. För all min tid gick ju åt att göra saker med Tyra och träna och vara ute i skogen eller naturen. Har man levt med hund en gång och väckt det stora intresset så är det svårt att hitta balans i livet utan hund.

Jag kommer inte att leva utan hund, det klarar jag inte, men just nu måste jag få landa och komma över den största sorgen och förlusten innan en ny kamrat kommer in i mitt liv.

Jag är så tacksam över att Maria ( Tyras uppfödare ) erbjudit mig att få vara hundvakt och på så vis kan jag ju även få en dos av mitt intresse och även få känna efter när jag kan ta steget och låta en ny hund komma mig in på livet.

Tror att jag känner så starkt för en paus pga att jag tog bort min förra hund, Varga, i alldeles för ung ålder och 5 månader senare kommer Tyra in i mitt liv och henne fick jag bara ha vid min sida i knappa 2 år. Så tar ett tag innan jag är på benen igen.

Fast jag måste säga att det känns lite konstigt att Rhino finns kvar hos Maria. Det är valpen från Marias senaste kull som jag varit fäst vid från allra första början och som jag sagt att han är den jag skulle velat haft om det inte vore för att Tyra var så sjuk, annars hade han ingått i vår flock. Så finns han fortfarande kvar hos Maria, ibland undrar man ju om inte ödet finns. Han har så mycket av det jag önskar hos en hund, tror att den killen kan gå riktigt långt, han har fina egenskaper. Så jag är glad över att Maria låter mig ha honom när jag orkar och kan.

Rhino sitter så fint i Marias knä =)

Nu ska jag vila lite inför min jobbnatt inatt. Tack alla ni därute som visar ert fina stöd och omtanke. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag och Ronnie uppskattar det!

Det gör givetvis gott i hjärtat också att Tyra faktiskt påverkat och gjort avtryck i så många människors hjärtan.

Jag ber om ursäkt om jag inte svarar eller verkar frånvarande, men ta det inte personligt, för det är fortfarande tungt och dagarna känns som evighetslånga utan Tyra och som sagt försöker jag hitta någon form av balans.

En sak är säker och det är en gång amstaffägare alltid amstaffägare, den fina energin och arbetslusten är oslagbar  som dom erbjuder!

Tyra, hoppas du känner att jag tänker på dig och att jag saknar dig! Denna vecka utan dig har kännts som livslång och livet är inte lika ljust och roligt utan dig. Vardagen är så grå och dyster utan dina små hyss och påhitt.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och har gjort sen du kom in i våra liv och jag känner mig verkligen halv utan dig! 

Tack för allt du lärt mig min fina Tyra och för allt jag fått uppleva med dig! Du är mitt allt och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta! Tyra, jag saknar dig så mycket!

  Jag och Tyra på Öland i augusti 2010, Sandviks hamn.

Tyras tass och min hand, på Böda Strand i augusti 2010    

 

Maria

14 februari 2011 14:32

Fina bilder, får mig att längta ännu mer ner till Öland, och hoppas på att ni kan följa med:) Kram

 

Linda

14 februari 2011 16:36

Beklagar sorgen! livet är orättvist men nu får tyra i alla fall springa runt i hundhimlen utan smärta.

http://lindasunshine.blogg.se

 

Helen

15 februari 2011 07:49

Tårarna rinner när jag läser. Du är stark. Tänker på dig och finns här om du behöver något.

 

Paula

17 februari 2011 14:44

Härliga bilder, älskar den med din hand och hennes tass. En typisk tavla!
Hoppas du får möjlighet att låna hem Rhino när du orkar, tror det gör dig gott att få klappa på lite päls, det är ju så helande! Och om det blir för jobbigt och känslomässigt så går det ju att lämna tillbaka honom.
Stor kram till dig.

http://www.paulasblogg.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...