Har jobbat vaken natt och inte sovit sen igår, men skriver ner några rader ändå innan jag ska försöka sova.

Tyra är inlagd, hon mår jätte dåligt och nu är det inte utslagen och klådan som är problemet, utan hon har en enorm smärta i ryggen och en lever som knappt fungerar. Vad ska man säga? Jag bara gråter, vill inte prata, kan inte prata, bara gråter.

Jag har gått och hållt andan i flera månader inför besöket hos Kerstin i fredags för att inte bli för knäckt om hon skulle kommit med en dom som jag inte egentligen klarar av. Men efter i fredags så kände jag verkligen hur jag kunde andas ut vilket jag även gjorde. Tänk att jag och Tyra skulle få leva tillsammans och få ett så normalt liv som möjligt ihop.

Tror att tack vare att jag slappnade av så blev det här slaget hårdare än hårdast.

Jag kan inte med ord beskriva min förtvivlan, min ångest, min panik över att behöva ta farväl, jag är inte stark nog att släppa taget, men vet att jag förmodligen måste.

Tyra har kämpat konstant i 1.5 år nu och inte stått utan medicinering sen mitten av maj 2010. Jag är skyldig henne att tänka på hennes bästa, men varför ska det vara så svårt?

Jag kan knappt andas när jag tänker på hur ensamt det blir här hemma, inget vitt monster som härjar med mig eller puttar irriterat på mitt huvud nattetid för att jag råkar sova och inte lyfter på täcket så hon kan krypa in.

Jag klarar inte att tänka på ett liv utan henne nu, måste få sömn, måste få samla mig, snälla någon ge oss tid, ge Tyra hennes liv tillbaka!

Tyra är inlagd och får smärtstillande och antibiotika via dropp och imorgon blir det ultraljud för att se hur levern ser ut. Jag ska ringa Katinka imorgon och prata med henne, hon är den enda jag kan lita på och jag vet att hon skulle vara ärlig och sätta Tyras bästa främst.

Hur gärna jag än vill leka gud nu, så inser jag någonstans att det inte är rätt mot min älskade livskamrat, men hur orättvis får världen vara egentligen? Tyra med så fina egenskaper, kan hon inte få leva?

Om ni bara visste hur gärna jag önskar och ber efter ett mirakel, jag önskar att allt det här var en otäck mardröm och att jag snart vaknar upp och hon ligger vid min sida och snusar gott.

Jag avslutar här, ta inte illa upp om jag inte svarar eller orkar prata, för jag klarar inte det.....

Tyra låg och sov i min famn på golvet i besöksrummet, men jag var tvungen att gå på toaletten så husse satte sig hos Tyra. Men Tyra satte sig upp och spände sig för att orka sitta upp tills jag kom tillbaka, så fort jag kom in i rummet igen så la hon sig i min famn och somnade om. Det gör ont i mig att hon nu när hon mår som sämst behöver vara bland främlingar och okända miljöer och dofter, känns som att jag sviker henne när hon mest behöver mig.

Önskar hon var här hos mig nu och att allt var bra, snälla någon, ge mig min Tyra tillbaka.....

Tyra är mitt allt och jag älskar henne mer än vad några futtiga ord kan beskriva, hon är min luft, min lycka, min glädje, mitt bränsle, min lilla busa!

TYRA JAG ÄLSKAR DIG!!!!

 

Mia & Pixie

6 februari 2011 19:53

Jag lider med dig Camilla, hoppas Tyra repar sig snart så ni kan börja behandlingen som Kerstin rekommenderade. Jag tänker på er <3

 

MiaLisaSofi

6 februari 2011 20:06

Är så ledsen för er skull. :(
Massor med styrkekramar från mig och styrkepussar från vovvan. <3

http://mittlividetaljer.blogg.se

 

Jenny Brahnebeck

6 februari 2011 20:37

Gud va hemskt detta e, blev så ledsen i hjärtat när jag läste det du skrev, Tyra e ju din lilla bebis o jag vet precis vilka känslor man har till sin lilla bebis. Jag tänker på dig o lider med dig, massor av kramar från oss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Goddag allihopa!   Känns som evigheter sen jag var härinne på bloggen för att uppdatera om vad som händer i Ayshas och mitt liv men även hennes vänners liv. Ni får ha överseende med att det tar ett tag att komma in i skrivandet igen och hur allt ...

I lördags var det dags igen för oss att prova på att tävla, jag var nervös och Aysha kunde inte för sin värld förstå vad vi skulle upp så tidigt för och ut i kylan dessutom, fy vad kallt det var, -11 hemma. Jag åkte till tävlingen med samma inställni...

Nu har det gått några dagar sen lördag 4 februari då rasklubben hade sitt årliga årsmöte. Jag beslutade tidigt under 2016 att jag från och med 2017 skulle ta paus från klubbarbete och avgå från samtliga mina uppdrag jag hade i klubben. Kände att det ...

Nu står klockan varje dag på 14.40, alla dagar i veckan och om året, men just idag, den 7 februari 2011 betydde kl. 14.40 vårt sista farväl och Tyras sista andetag togs. Jag saknar verkligen Tyra vissa dagar, men är så otroligt lyckligt lottad att ha...

Alltså jag svävar fortfarande på små moln efter gårdagens debut i Startklass i lydnad. Jag var så galet nervös men försökte peppa mig själv i att Aysha och jag är faktiskt ett team, så det hänger inte bara på henne med andra ord, utan jag måste ju fu...