Idag fyller Napolikullen 2 år, så jag gratulerar alla Tyras syskon på deras stora dag och hoppas att alla skämmer bort dom extra mycket just idag med massa smaskens och pussar och gos.

Det gör ont i mig att Tyra inte fick uppleva sin 2 års dag och att allt jag har hemma kvar av Tyra är minnen och hennes saker. Är en jobbig dag idag, för saknaden kommer vara extra stor, men jag gläds ändå åt alla härliga syskon som lever vidare och har sånna fina hem med underbara mattar och hussar!

Capa Tostare är lite utöver det vanliga, att påstå något annat vore att ljuga =) Som jag sagt, Capa Tosta, Lite Mer, Lite Bättre! =)

Tyra jag hoppas du firar din födelsedag med massor med gottis och massor med bus, för det är det minsta du är värd! Önskar jag fick hålla om dig och krama dig och rulla dina öron så som du älskade att jag gjorde, men jag får förlita mig på att du styr upp din födelsedag där du är precis som du vill ha den.

Grattis på Födelsedagen min älskade Tyra!

Vissa dagar passerar bara medans vissa dagar känns som att de bara är fyllda av sorg och saknad. Min mormor är så rar som är så bekymrad över att Tyra inte finns längre i livet. Hon pratar om Tyra varje gång vi ses och att hon tyckte sig ha sett på Tyras ögon den sista tiden att hon inte mådde bra. Mommo har ju alltid haft stor respekt för hundar och min förra hund var hon lite rädd för, men Tyra var hon aldrig rädd för. Och som hon sa flera gånger, Tyra är ingen hund, hon är snarare en liten person, en liten människa   

Dom senaste dagarna har varit tuffa, ringt och pratat med SVA och Jordbruksverket och fick hem Livintyget häromdagen, då blev allt så påtagligt, så verkligt. Jag vet ju att Tyra inte finns mer, men man går i någon konstig dvala men är brevet kom så gjorde det riktigt ont i mig. Ursch vad jag saknar min fina fina livskamrat! Tyra jag älskar dig så mycket och det är så meningslöst utan dig, så jäkla tråkigt och grått och trist! Här nedan är några kort från måndagen den 7 februari...

  Jag går runt och Tyra följer mig som hon alltid gör....   Tyra går på upptäcksfärd...   Jag sätter mig ner, ser mindre grasiös ut jag vet, men tyckte kortet var så sött när hon vänder sig om och ser att jag sitter ner...   Och vänder då om för att komma till mig och gosa...   Älskade Tyra, du var verkligen en riktig kelgris!   Och icke att förglömma ett riktigt busfrö som ville ha all godis på en gång =)   Hon ser helt svanslös ut på det här kortet, vet inte var hon gömt den =)   Lycklig tjej, hon har alltid haft den förmågan att visa sin lycka =)   Busan!!!   Tyra med en tass i backen i vanlig ordning =)   Som sagt, en tass i backen var hennes motto =)   Vackra vackra Tyra!!!   Full fart framåt var ju givetvis också hennes motto...   Älskar det här kortet på Tyra som busar järnet med Husse. Kunde hon prata skulle hon ropa högt "Du kan inte ta mig" =)   Mattes älskade lilla vän, du fattas mig, jag är halv utan dig!   Tyra får godis av husse, men blänger lite på honom för hon vill ha mer godis =)   Om jag pussar husses hand kanske det ploppar ut mer godis =) Tycker det här kortet är så talande och så vackert!   Tyra håller upp sitt vänsterben, märks att hon har mer ont här....   Jag kommer, har jag missat något? =) =) =)   En trött tjej men så vacker!   Tyra börjar tycka det är dags att sätta sig i bilen nu, så trött tjej...   Om jag ändå fick hålla om dig igen, fick känna din lena päls och höra dig snarka och andas tungt liggandes på mitt bröst....   Jag älskar dig Tyra!

Det intryck Tyra gjort på mig är enormt, allt hon lärt mig kommer jag vara henne evigt tacksam över. Jag har aldrig mött en hund som Tyra, som haft sådan stark personlighet och varit så klok och i stort behov av närhet. De band vi har mellan oss och så starka som dom är trodde jag aldrig man kunde uppleva! Du är mitt allt!     

Idag är det en vecka sen som vi tog farväl av Tyra. Känns ärligt talat skitjobbigt just idag. Jag är lite sån, vet inte hur ni andra är, men jag har tänkt så ända sen förra måndagen att "förra onsdagen gjorde vi det här" osv osv. Men efter idag, måndag, kan jag inte längre tänka så, för då har vi passerat sånna dagar som man kan tänka så om. På ett sätt blir det en vändpunkt, men som sagt, idag känns det som att det vore förra måndagen och alla känslor blossar upp och det är nästan som att man är där nu.

Jag har tänkt ljus för Tyra här hemma och tjugo i tre ska jag tänka extra på henne    Om jag kan tänka extra mycket på henne, känns inte så för hon är i mina tankar hela tiden.

Jag har verkligen svårt att hitta min plats just nu, vad jag ska ta mig för eller göra. För all min tid gick ju åt att göra saker med Tyra och träna och vara ute i skogen eller naturen. Har man levt med hund en gång och väckt det stora intresset så är det svårt att hitta balans i livet utan hund.

Jag kommer inte att leva utan hund, det klarar jag inte, men just nu måste jag få landa och komma över den största sorgen och förlusten innan en ny kamrat kommer in i mitt liv.

Jag är så tacksam över att Maria ( Tyras uppfödare ) erbjudit mig att få vara hundvakt och på så vis kan jag ju även få en dos av mitt intresse och även få känna efter när jag kan ta steget och låta en ny hund komma mig in på livet.

Tror att jag känner så starkt för en paus pga att jag tog bort min förra hund, Varga, i alldeles för ung ålder och 5 månader senare kommer Tyra in i mitt liv och henne fick jag bara ha vid min sida i knappa 2 år. Så tar ett tag innan jag är på benen igen.

Fast jag måste säga att det känns lite konstigt att Rhino finns kvar hos Maria. Det är valpen från Marias senaste kull som jag varit fäst vid från allra första början och som jag sagt att han är den jag skulle velat haft om det inte vore för att Tyra var så sjuk, annars hade han ingått i vår flock. Så finns han fortfarande kvar hos Maria, ibland undrar man ju om inte ödet finns. Han har så mycket av det jag önskar hos en hund, tror att den killen kan gå riktigt långt, han har fina egenskaper. Så jag är glad över att Maria låter mig ha honom när jag orkar och kan.

Rhino sitter så fint i Marias knä =)

Nu ska jag vila lite inför min jobbnatt inatt. Tack alla ni därute som visar ert fina stöd och omtanke. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag och Ronnie uppskattar det!

Det gör givetvis gott i hjärtat också att Tyra faktiskt påverkat och gjort avtryck i så många människors hjärtan.

Jag ber om ursäkt om jag inte svarar eller verkar frånvarande, men ta det inte personligt, för det är fortfarande tungt och dagarna känns som evighetslånga utan Tyra och som sagt försöker jag hitta någon form av balans.

En sak är säker och det är en gång amstaffägare alltid amstaffägare, den fina energin och arbetslusten är oslagbar  som dom erbjuder!

Tyra, hoppas du känner att jag tänker på dig och att jag saknar dig! Denna vecka utan dig har kännts som livslång och livet är inte lika ljust och roligt utan dig. Vardagen är så grå och dyster utan dina små hyss och påhitt.

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och har gjort sen du kom in i våra liv och jag känner mig verkligen halv utan dig! 

Tack för allt du lärt mig min fina Tyra och för allt jag fått uppleva med dig! Du är mitt allt och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta! Tyra, jag saknar dig så mycket!

  Jag och Tyra på Öland i augusti 2010, Sandviks hamn.

Tyras tass och min hand, på Böda Strand i augusti 2010    

Jag vill gratulera Tyras mamma, Lupa, som åkte över till Estland och kammade hem fina titlar!

Tyras mor, Lupa, kan numera titulera sig som Internationell Champion och Estnisk Champion och blev även bästa Amstaff idag!

Stort grattis till Maria och Luigi för er otroligt vackra och framgångsrika tik!

Stort Grattis även till kennel Zican som fött upp denna bedårande Lupa!

Så härligt att få den glädjande nyheten av Maria idag att Lupa sopat alla andra under mattan och tog hem allt med att glänsa med sin närvaro!

Zican´s A Heart Of Gold, Lupa, Tyras mamma       

I fredags ringde Kerstin Bergvall mig. Hon berättar att hon tänkt skicka ett kort, men kände att hon var tvungen att ringa. Hon hade fattat sånt tycke för mig och Tyra och ville lämna beskedet direkt till mig. Vi pratar först en stund om beslutet som tagits och att Tyra fått somna in. Hon sa flera gånger att det var det enda rätta beslut att ta och att jag aldrig någonsin ska grubbla över att ha fattat fel beslut för det fanns inget annat alternativ för Tyra längre. Sen meddelar hon mig provsvaret på Tyras utslag som dom odlat. Tyra hade MRSP.

Många som läser det kommer slå på stora trumman och förmodligen göra bort sig hundra gånger om skena iväg med konstiga påhittade fantasier.

MRSP är en mycket allvarlig sjukdom såklart, men kan tänka mig att folk bygger upp luftslott som tex att det är pestsmittliknande sjukdom osv.

Så för er som känner er osäkra rekommenderar jag er att gå in på www.sva.se för mer information.

Kerstin Bergvall berättar också att även om Tyra inte blivit dålig som i söndags så hade hon ändå varit tvungen att somna in pga det dom fann, MRSP.

Hundar kan leva med den sjukdomen, men för Tyras del hade hon aldrig klarat det för hennes utslag hade gått för långt och om man ska hård dra det så hade bakterierna kalas på hennes kropp.

När jag berättar för Kerstin att det här farvälet är mycket tyngre än min förra hund så säger hon att det är mycket logiskt. En hund som har det jobbigt och är sjuk, kommer man som människa mycket närmre automatiskt så därför blir förlusten mycket svårare att hantera. Det spelar även en stor roll att vi kämpat under så lång tid som vi gjort, för då kommer det känslor att jag som ägare gav upp och inte kunde rädda henne. Och det är också naturliga känslor, men Kerstin påtalade även att jag inte hade något annat val för Tyra och hade det inte varit för att jag var så observant och påläst hade Tyra haft det ännu jobbigare än vad hon haft det.

Att Kerstin säger det här till mig fick mina tårar att börja rinna igen, det var som en lättnad nästan, att hon satte ord och gav förklaringar på det jag kännt. Jag har haft skuldkänslor över att jag kanske tränat Tyra för mkt eller inte sett att hon lidit, men som Kerstin då sa, att allt kan man inte se, för hundar är experter på att dölja och hon upprepar att hade det inte varit för att jag varit så kunnig och så påstridig med att lära mig nya saker om Tyras sjukdomstillstånd hade hon förmodligen lidigt mycket mycket mer.

Så hade vi inte tagit bort Tyra i måndags hade hon ändå behövt somna in i fredags, då Kerstin ringde.

Det känns oerhört bra att Kerstin ringde och pratade med mig och tog sig den tiden, hon är en sådan underbar människa! Alla ni därute som lever med hundar som har hudproblem, har ni inte en veterinär som Katinka som kan så mycket, vänd er till Kerstin Bergvall, hon hittar sista pusselbiten åt er! Det som gör Katinka till en sådan toppen veterinär är också att hon själv sa till att nu räcker inte hennes kunskap längre utan nu var det dags för Kerstin att ta över. Dom ska ha en stor eloge för det fina bemötandet och arbetet dom lagt ner på min Tyra och hennes hispiga frågvisa matte.

Nu kanske inte det slagit er andra, men mig slog det direkt....tanken....hur hanterar Strömsholm denna nyhet?

Om man går in på Strömsholms hemsida har dom en såkallad hygienpolicy osv osv mycket fin text....men ingen text i världen hjälper om man inte eftersträvar den....Men Strömsholm berättelsen tar jag en annan dag...för det är en lååååång historia men ack så pinsam å deras vägnar! Och jag sörjer med den ägaren vars hund tog över vårt rum pga att den hade andnöd och därinne fanns rätt hjälp att få. Jag och Tyra får byta rum till ett annat....Den andra hunden tar över ett rum, som ej är urstädat, spritat, eller med personal som bytt kläder sen dom handskades med Tyra....

Visst är MRSP smittsamt absolut och bör tas på största allvar, men inga hundar som träffat Tyra behöver oroa sig. Inga människor som träffar mig eller min sambo heller behöver oroa sig....men den där stackars hunden och alla andra hundar som befann sig på Strömsholm i Söndags och var inlagda på samma avdelning och blev hanterade av samma personal...ja vad ska man säga, SKÄMS STRÖMSHOLM!!!! Fortsättning följer....

Har plockat undan mycket av Tyras saker idag, en hel platskasse full med olika medicin och behandlings artiklar blev det. Jag kommer att dela ut det som finns i påsen....Ingen anledning för mig att ha kvar hemma.

Saknaden är stor, abstinensen gör sig påmind starkt nu över att jag inte har någon Tyra att sticka iväg och träna med eller gå långpromenad med. Jag tänder ljus för henne varje kväll och kommer på mig själv att jag pratar med henne emellanåt....Sorgen är stor här hemma....jag och Ronnie tröstar varann, men gråter även i tysthet tillsammans....vi har förlorat det finaste vi hade, vår Tyra!

Idag har varit en jobbig dag, har mått sämre idag, många jobbiga tankar som snurrat i huvudet och förtvivlan över tomheten som inte kan fyllas har varit stor.

Imorgon är det dags, ska börja plocka ihop alla Tyras saker. Har inte orkat göra det tidigare, men nu är det dags och det måste ju göras. Men på något vis har jag inte velat ta undan allt, för det har kännts på något konstigt vis som att hon är kvar här hos mig om sakerna är här, men så är ju inte fallet.

Jag har saker jag skulle behöva berätta och skriva om, men som jag inte orkar idag, så får ta det en annan dag.

Hoppas jag får sova inatt, sover så dåligt utan Tyra under mitt täcke, tätt, tätt intill. Vi började ju alltid kvällarna med att hon låg på mitt bröst och tittade på mig med sina stora bruna ögon för att sen sluta dom och somna tungt. Samma procedur varje kväll sen hon var riktigt liten. Jag saknar det så enormt mycket.

Jag tänder ljus för Tyra varje kväll, och när jag släcker ljuset så talar jag om hur mycket jag saknar henne och hur högt älskad hon är.

Jag hoppas att morgondagen inte är alltför jobbig, kommer bli ännu mer tomt nu när man inte kommer ha några leksaker att trampa på eller hitta ben gömda under kudden.

Nej, nu börjar tårarna rinna, bäst att avsluta, får skriva mer en annan dag när jag orkar....

Tyra jag älskar dig så mycket! Önskar du var här hos mig och gjorde mig hel igen!  

Alla kort är tagna från Ronnie, jag visste inte att han tog så mycket kort på oss, men är tacksam att han gjorde det! Korten ligger huller om buller men orkade inte sortera dom i ordning...

  Här har Tyra precis hoppat upp på stenen och fångat min mössa, jag får panik inombords, för hon har inte hoppat på stenar sen långt tillbaka och man ser hur hon tvekar inför hur hon ska ta sig ner och jag försöker hinna fram för att hjälpa henne ner...           Jag hinner inte fram innan hon hoppar ner av sig själv...   Som den nöjdaste av alla nöjda vill hon vara säker på att jag ser vad hon har i munnen =)   Jag säger men hallå Tyra, det är ju min mössa och då sätter hon fart förbi mig, och är så glad över att ha snott min mössa =)   Mattes finaste lilla tjyv!                           Åh vad jag saknar dig Tyra!     Tyra pussar bort mattes tårar <3     Tyra får godis, hon är helt lyrisk över att få godis =)       Tyra sitter still en stund hos mig, tror hon vilar sig pga smärtan, och jag passar på att ta på henne så mycket jag kan, precis som att jag vill försäkra mig på något vis att jag inte ska glömma hur hennes päls känns mot min hand.     Jag älskar dig så mycket!     Man ser på Tyras ögon att hon är trött och inte riktigt sig själv...kortet är taget i slutet av vår skogsfärd..  

På söndagen när jag kom hem efter att ha jobbat vaken natt möter Tyra mig i dörren, synen jag möts av skrämmer mig för hennes utslag är värre än någonsin. Tyra plockar upp en leksak som hon alltid gör och jag berömmer henne som jag alltid gör och hon blir ännu lyckligare när hon får höra hur duktig hon är som bär    Vi gosar en stund och sen går vi ut för rastningsrunda. Tycker att Tyra rör sig lite konstigt, men tänker att hon är nyvaken och lite stel.

In och in i duschen direkt, men när jag masserar henne och rör vid hennes rygg så sjunker hon ner och tittar på mig med sina bruna fina ögon och ser ut som en säl i ansiktet och smackar och jag förstår att något är fel, men tänker att det kanske är utslagen som gör ont. Tyra få sen frukost och sen lägger vi oss i sängen.

Jag kan inte sova, fast jag varit vaken hela natten på jobbet, för jag känner att något är fel. Efter några timmar tar sig Tyra ner från sängen och börjar kräkas, när hon försöker ulka så viker sig bakbenen och hon ramlar ihop, Tyra skakar i hela kroppen och jag grips av panik. Jag försöker lugna henne och lyfter upp henne i sängen igen efter att hon slutat kräkas och försöker klappa och lugna henne, men hon börjar då skaka så pass mycket att det nästan ser ut som att hon krampar, men det gör hon inte, hon bara skakar jätte mycket och hon tittar på mig med smärta i blicken och som att hon vädjade till mig att snälla hjälp mig!

Tyra tar sig ner från sängen igen och kräks mer, den här gången kan hon inte stå alls, benen viker sig och till slut sätter hon sig i hallen i ett hörn för att känna stöd och bara hänger med huvudet. Jag trodde hon skulle lämna mig där i hallen och somna in, det var fruktansvärt.

Jag ringer Strömsholm, talar om läget gråtandes och säkert chockat. Hon lovar att vi ska få komma in på en gång för jag påtalar även att Tyra inte ska behöva sitta i något väntrum, vilket vi inte ska behöva heller för det finns så många lediga rum säger hon i telefonen.

Jag springer och hämtar bilen, kör fram den och bär sen ner Tyra till bilen och så åker vi.

Väl framme klarar Tyra att gå lite grann, men går med huvudet nere och skakar i kroppen. Jag får vänta i 10 minuter innan vi får prata med receptionist och Tyra bara skakar i hela kroppen. Hon säger att vi strax ska få komma in på ett rum och blir sittandes i ett VÄNTRUM. Vi får sitta där i 30 minuter innan det är vår tur, jävla Strömsholm!

Veterinären undersöker Tyra och tar information från mig, men jag känner att hon inte förstår vad jag säger, men orkar inte tjata om sakerna mer än 3 gånger. Hon tar tempen och säger glatt att Tyra har bara 38.5, men jag hade precis talat om för henne att Tyras normaltemp är 37.6 eftersom jag varit noga med att ta tempen på henne när hon mått bra för att säkert veta. Det här går inte in i veterinärens huvud och till slut säger jag att kolla i journalerna ni har skrivit här själva, där står det till och med det jag precis försöker tala om att detta är ingen bra temp för Tyra, hon har FEBER!!!

Men det går inte in...Hon undersöker Tyra och märker tydlig smärta i ryggen och efter att dom tagit blodprov så får Tyra smärtstillande i nacken, Metadon. Man tar urinprov också.

Sen blir väntan enorm, vi sitter i flera timmar men Tyra lyckas somna efter att sprutan börjar ge effekt och slutar skaka. Jag behöver till slut gå på toaletten så då sätter sig Ronnie med henne och jag reser mig upp, men då sätter sig Tyra upp och tittar på mig med panik i ögonen. Jag försöker tala lugnt med henne, men hon lägger sig inte ner. Jag går iväg och när jag kommer tillbaka sitter Tyra fortfarande upp och Ronnie berättar att hon inte slutat stirra på dörrren sen jag gick och vägrat lägga sig ner. När jag kommer in så sätter jag mig med Tyra igen och hon lägger sig direkt och somnar tungt.

Sen är det dags att höra provsvaren. Veterinären börjar med dom bra sakerna och jag säger då rakt ut att jag vill veta vad som är fel. Då säger hon att Tyras smärta i ryggen är inte prio ett nu och då förstår jag att det är illa.

En hunds levervärde ska ligga som MAX på 1.7 Tyras värde låg på 27.2

Hon kunde inte säga om Tyras lever skulle klara sig men ville göra ett ultraljud dagen efter och jag får panik och lägger in Tyra med smärtstillande och antibiotika via dropp.

Vi åker hem, jag funderar och funderar och det känns inte rätt. Jag ringer Strömsholm och talar om att jag vill hämta hem henne då är klockan 21 på kvällen. Veterinären jag får prata med där var mkt rar och förstod och tyckte jag gjorde helt rätt. Tyra fick en metadonspruta strax innan jag hämtade henne och så rakade dom henne och satte morfinplåster. Plåstret skulle hjälpt henne i 3 dagar mot smärtan och det kändes bra ifall Katinka inte haft tid att ta emot oss på måndagen.

Tyra blev eld och lågor när vi möttes igen och jag kände hur rätt det var att hämta henne. Man såg att hon var drogad, men jag visste att hon inte hade lika ont och det var huvudsaken. Men jag såg tydligt att Tyra hade ont trots smärtstillande.

Jag åkte hem och efter en stund ringde Ronnie och sa att han var på väg hem igen. Han skulle jobbat i Sthlm så han hade åkt tillbaka dit men när jag ringt och vi pratat om att hämta hem henne så ville han också komma hem.

Vi grät och låg alla 3 i sängen och höll om varann. Tyra sov tungt mellan oss men grymtade till emellanåt och blängde på oss för hon ville ha lugn och ro och kändes som att hon tyckte vi skulle sluta tramsa nu och bara sova *ler*

Tyra kunde vara sån, att när hon tyckte det var sovdags så ville hon att vi alla 3 skulle ligga i sängen och vara tysta, var vi inte det så kunde hon blänga på oss och fnysa   

Vi sov från och till, jag kände mig som en zombi och såg ut som en zombi i ansiktet när vi vaknade på morgonen.

På kvällen innan hade jag mailat Västerås Djurklinik och berättat läget och att vi önskade att få komma på måndagen på eftermiddagen om Katinka hade möjlighet, annars på tisdagen osv.

Jag ringde på måndagmorgon och den underbara Jenny svarar och med gråten i halsen undrar jag om dom fått mitt mail, vilket dom fått och att dom mailat tillbaka direkt och att Katinka även läst mailet och hämtat journalkopiorna från Strömsholm för att se hur läget var. Jenny berättar att Katinka tar emot oss kl. 15 fast hon slutar då, men att det är självklart att dom ordnar det här.

Då brister det för mig och jag börjar gråta, dom är ju så otroligt snälla på Västerås Djurklinik och tillmötesgående och alltid så omtänksamma. Vi kommer överens om att vi skulle vara där kl. 15.

Jag och min sambo har varit tillsammans i 9 år och jag har ALDRIG sett honom såhär ledsen, han grät och grät och grät. Jag grät ju också men inte lika mycket, vet inte varför men hade nog sån panik att det slog över på något vis.

Det som var jobbigt var ju att på morgonen verkade Tyra piggare, hon var inte lika drogad men ändå smärtstillande så hon viftade på svansen och jag fick för mig att utslagen gått tillbaka. Men efter en stund insåg jag att så inte alls var fallet utan att utslagen visst fanns där.

Tyra fick mat och sen nöjet att stjäla våra strumpor hur mycket hon ville. Så härligt att få skratta med henne när jag gick in på toaletten, hängde upp en socka för att sen lämna toalettdörren lite öppen och sen gick jag ut och låtsades göra något. Som den sanna tjyv hon är smög hon in på toaletten och tog sockan ljudlöst och smög sen ut och fram till mig och stampade med framtassarna i golvet för at jag skulle se och sen när jag sa, men hallå där, då blev hon överlycklig och skuttade runt och viftade på svansen. Åh, älskade Tyra!

Vi gjorde oss iordning och jag och Tyra gick till bilen och Ronnie handlade burkmat, hennes favorit och hundgodis. Godis har hon inte fått på evigheter så tror ni hon var glad när hon fick börja smaska godis =).

Måste bara berätta innan vi gick till bilen åt jag lite youggi och Tyra fick smaka. När hon slickar på skeden går hennes ögon i kors och jag brister ut i skratt för hon är ju så söt! Hon tyckte det var så gott så ögonen gick i kors på henne.

Vi åkte sen ut till skogen där vi var och busade och tränade lite. Vi grät och skrattade om vartannat, men vi var noga med att inte gråta och vara jätte ledsna när så det skulle påverka Tyra.

Till en början sprang Tyra på ett sånt härligt sätt, men ganska snart stannade den orken av och hon tog det lugnare, men ändå busig och påhittig.

Jag hade tagit av mig min mössa och lagt den uppe på en sten, kommer kort på det senare. Eftersom Tyra inte kunnat hoppa på stenar på länge så tänkte jag att den kommer hon inte ens se eller vilja ta.

Men när vi rör oss mot stenen så tror ni inte hon tar sats och hoppar upp på den och tar mössan i sin mun. Jag får panik inom mig och vill inte att hon ska hoppa ner. Hon vill inte själv hoppa ner, det syns tydligt hur hon tvekar, förmodligen pga smärtan, för annars flyger hon ju högt och lågt överallt. Jag försöker hinna fram för att hjälpa henne ner, men då hoppar hon själv, och när hon landar ser man att det gör ont, men sen tittar hon på mig med mössan i sin mun och viftar på svansen och smiter iväg med min mössa.

Anledningen till att vi valde att vänta till eftermiddagen var för att Tyra just skulle få en härlig dag i solen och få njuta och busa hur mycket hon ville och sen äta en skrovmåltid av burkmaten, även här gick hennes ögon i kors, mattes älskling!

Hon fick även ha sin älskade kampleksak som hon aldrig fått ha själv, den fick hon nu och hon sprang många varv med den må ni tro, vilken seger att äntligen kunnat stjäla den bästa av dom bästa leksakerna från matte =)

Tyra visar tydligt att hon inte orkar mer och ställer sig vid bilen till slut och Ronnie lyfter in henne och bäddar iordning så hon kan ligga mjukt. Dom är i bilen medans jag går ut på den stora öppna ytan där vi varit och bara skriker, jag skriker och skriker och känns som att mitt hjärta ska brista. Tårarna rinner och jag vill bara skrika, fy fan vad livet är orättvist och grymt!

Sen sätter jag mig i baksätet med Tyra och hon somnar snabbt i min famn och Ronnie kör. Vi pratar inte med varandra, vi bara gråter tyst och närmar oss Västerås. Vi kommer tidigare och jag går in och pratar med tjejerna och Jenny hämtar Katinka som kommer ut direkt och kramar om mig. Jag nämner något om bakterievaccinet som Kerstin beställt, men Katinka sa direkt att jag inte skulle tänka på det utan det går hon och ringer om på en gång. 

Vi får komma in på ett rum, det var viktigt för mig att det fanns en möjlighet att öppna ett fönster eller dörr ut, vilket det fanns. Vi kommer in där och Tyra är alldeles lugn, som att hon kände på sig. Vi bäddade åt henne med egen filt men dom hade även lagt ut en stor mjuk filt åt henne. Sköterskan kommer in och berättar hur det ska gå till, för Ronnie har aldig varit med om det. Hon är mycket rar och lugn. Katinka kommer in och så pratar vi om läget och hon säger att det är helt rätt beslut för nu ska inte Tyra behöva kämpa mer, och hon höll med om att försöka rädda Tyras lever nu om det ens skulle gått, ja det är inte rätt beslut att ta med tanke på att hon behöver sin lever resten av livet och hur ska den orka med all medicinering som Tyra behöver resten av livet.

Kändes så skönt med Katinkas stöd! Kanylen sätts och Tyra ligger bara ner, känns som att hon på något vis försöker visa att äntligen ska hon få sluta lida. Vi kramar om henne och pussar på henne och Ronnie gråter så det gör ont i mitt hjärta men jag är bara tyst och nollställd, jag håller Tyra i famnen och så får hon sprutorna och hon somnar in fort och så är hon borta, borta för evigt.

Katinka kramar om mig och så går dom ut och vi får en stund ensamna med Tyra. Jag ber Ronnie öppna dörren lite så Tyras själ kan släppas ut och hemma hade jag öppnat balkongdörren lite på glänt så hon kunde hitta hem om hon ville.

Ronnie går ut och jag sitter kvar hos Tyra och klappar om henne och bäddar sen in henne ordentligt och så ger jag henne sin favorit kampleksak, den fick hon med sig.

Vet att det är en människopryl det här, men jag ville så gärna att hon skulle ha den och så fick det bli.

Vi lämnar henne kvar där och går sen ut och jag känner otrolig sorg och vi bara gråter. Sen åker vi därifrån.

Jag åkte med Ronnie upp till Sthlm direkt, för orkade inte vara hemma, så var där till på tisdag, då jag åkte hem på eftermiddagen.

Känslan att komma hem var konstig och jobbig. När jag gick från bilen och hem så fick jag svårt att andas, och när jag kom gåendes i trappen så för en kort sekund hann min hjärna tänka att nu möter hon mig glatt i dörren, men insåg sen att så är det inte.

Jag öppnar dörren och möts av en kall, tyst, och mörk lägenhet. Alla Tyras saker är kvar och det är dom även idag fortfarande, för jag vill inte röra dom än, orkar inte.

Jag saknar henne så mycket, men hur sjukt det här än låter nu, så på något vis känner jag ett konstigt lugn inom mig, och när jag är på väg att börja må riktigt dåligt över tankar som tar över, är det som att lugnet blir starkare och det känns som att Tyra är hos mig, för jag blir alldeles varm över bröstet där hon alltid brukade ligga och titta på mig och det känns verkligen som att hon är vid min sida. Återigen säkert en människopryl men jag mår bra av att tro att det kan vara så att hon faktiskt hjälper mig i mitt lidande nu så som jag försökt hjälpa henne med mitt lugn och styrka när hon mått dåligt.

Bloggen kommer att finnas kvar, finns fortfarande saker att berätta om Tyra som jag inte gjort än, men det kommer.

Lägger upp kort från när vi sitter på strömsholm och väntar på provsvar och på hur hennes utslag har skenat iväg den dagen.

Kommer komma fler kort, men vid ett annat tillfälle och då är det från när vi busar i skogen tillsammans innan vi tar farväl.