Jag kommer att dela med mig om vad som egentligen hänt de senaste dygnet i Tyras liv, när jag orkar. Jag förstår om det finns frågetecken, och dom kommer att suddas ut när jag känner mig redo.

Här är ett filmklipp på Tyra från igår några timmar innan vi sa adjö. Det man ser på hennes rygg är ett morfinplåster mot smärtan. Finns säkert dom som anser det elakt att ha henne lös på det här viset och låta henne sträcka ut, men det struntar jag i. Tyra var lycklig igår trots sin smärta och jag ville ge henne det innan hon skulle vandra vidare. Hon kanske ser smärtfri ut, men så är absolut inte fallet, filmen är ifrån början då vi precis kommit ut till skogen, allt efter tiden gick orkade hon inte lika mkt mer. Jag har några till filmklipp där man ser att hon inte orkar på samma sätt, men dom vill jag inte lägga upp. Vill att ni ska minnas Tyra som hon var!

Det sägs att tiden ska läka alla sår, men detta sår kommer ingen tid i världen kunna läka. Möjligtvis kommer inte smärtan kännas lika mycket för just nu har den tagit över min kropp och jag känner mig nästan förlamad.

Jag orkar inte prata med någon, orkar inte träffa någon, orkar ingenting, jag äter inget, sover oroligt det lilla jag sover.

Hur ska man orka? Livet känns inte lika meningsfullt utan min älskade Tyra vid min sida. Det var ju hon och jag, och nu är det bara jag, ett tomt skal kvar.

Jag ville inte släppa taget igår, ville ha henne kvar, fortsätta behandla, men jag älskar henne för mycket för att kunna utsätta henne för mer smärta och behandlingar och nålstick. Det har gått så långt att det är svårt att hitta blodkärl som kan lämna blod för Tyras del, för hon har blivit stungen så många gånger att hon fått ärr på blodådrorna och på så vis blir det svårt att kunna få blod.....

Frågor som snurrar i mitt huvud är hur fan det kan det finnas någon mening med en sådan här sak? Man brukar ju säga att det alltid finns en mening med allt, men den som anser att det finns en vettig mening med det här måste ju vara det stördaste som går i ett par skor...

Tyra fick inte ens fylla 2 år och hela sitt liv har hon kämpat, varje dag har hon kämpat men på samma gång försökt vara den glada spralliga tjej hon är, alltid visat att hon tyckt om alla hon mött....

Saknaden tär på mig, den äter upp mig, hur ska man orka???

Man gör det, förr eller senare är man uppe på benen igen, det vet jag, men den här gången tar det lång tid.

Tyra har bara varit borta i ett dygn, men för mig känns varje minut som en evighet, paniken sliter mig itu. Jag kan inte andas emellanåt när tankarna förs dit där jag inte orkar vara. Att hon ALDRIG någonsin kommer stjäla mina sockor mer, eller springa glatt mot mig för att tackla mig för att sen när jag sätter mig på huk komma till mig och pussa mig i hela ansiktet. Jag kommer aldrig mer få känna hennes värme intill mig, aldrig få möta hennes otroligt vackra ögon.

Tyra hoppas du har det bra där du är, du är värd det bästa och jag önskar jag kunde räddat dig, kunde sett till att all din smärta försvann, men jag kunde inte det hur gärna jag än ville så kunde jag inte. Om jag ändå bara kunnat......

Så mycket smärta, så mycket sorg, men jag är oerhört tacksam över den tid vi fick tillsammans och du har gjort mig till en bättre människa än vad jag någonsin kunnat bli om jag inte träffat dig.

Vi möts i efterlivet Tyra, jag hoppas du väntar på mig och möter upp mig, för jag klarar inte en oändlighet utan dig!!!

Tyra, hur ska jag orka fortsätta utan dig?

Efter lång tids kamp, somnade du in idag kl. 14.40 i min famn.

Nu behöver du inte kämpa mer! Trots ditt lejonhjärta och starka vilja orkade din kropp inte längre.

Jag ville inte släppa taget, men var tvungen att låta dig gå! Saknaden är enorm och tomheten har tagit över min kropp.

Jag hoppas du förstod och kunde känna hur mycket jag älskar dig Tyra och hur mycket du betyder för mig!

Livet känns inte lika meningsfullt längre nu när du inte finns vid min sida! Du fattas mig Tyra!

Jag önskar att vi hade mer tid ihop, Tyra, jag och Ronnie. Men vi är tacksamma och glada för den tid som finns kvar och inatt får Tyra dunka mig i huvudet hur mkt hon vill med nosen för att få mig att fatta att hon vill krypa in under täcket och att jag ska lyfta på det åt prinsessan på ärten   

Jag ringde Strömsholm och åkte och hämtade henne. Det blir inget ultraljud, det blir inga fler nålstick för prover, det blir inga fler skrapprov, nu väntar bara gröna ängar och maskrosor på dig min älskade vän, men inte riktigt än, några timmar har vi kvar, och tro mig, jag värderar dom högre än allt jag har kärt.

Tyra ligger i min famn, hon sover tungt, är ganska drogad, fick en spruta smärtstillande strax innan jag hämtade henne och har även ett morfinplåster som ska underlätta. Hennes utslag är värre än någonsin nu, men det gör inget, för dit du ska min älskade Tyra kommer dom inte åt dig längre, dom ska inte få dig att lida mer. Jag gav Tyra kortison när vi kom hem för att stilla klådan så hon får sova inatt. Nu spelar det ingen roll längre...

Ronnie är på väg hem, skulle jobbat imorgon men denna dag kommer inte igen och han vill finnas där för Tyra, på samma sätt som han funnits där för henne sen hon kom in i våra liv. Vi vill sova tillsammans en sista natt, som flock, som enade tillsammans.

Imorgon ringer jag Västerås Djurklinik och ser om dom har tid att ta emot oss, allt pekar på att så är fallet, men annars blir det på tisdag. Men för Tyras del hoppas jag och önskar att dom har tid imorgon, eftersom hon är rätt dålig.

Hur ont det än gör och hur många tårar som rinner ner för mina kinder, så känns det ändå rätt för Tyras skull att släppa taget nu, jag vill inte, får panik när jag tänker på det, men nu handlar det inte om mig, utan om henne. Finns inget som kan rädda henne längre, finns inga mediciner, finns inga vaccin, schampon eller metoder, utan nu är det dags att låta min älskade Tyra vandra vidare, men jag hoppas innerligt att våra vägar möts igen, för jag klarar inte en oändlighet utan henne.....

Nu ska jag lägga det här åt sidan och bara titta och gosa med min fina livskamrat som är bland det bästa som hänt mig....men det smärtar i hela mig när jag inser att snart är det enda vi har minnen ihop....

Tyra, jag älskar dig, och när vi säger farväl så tar du en bit av mig med dig, en bit av mig kommer dö och jag hoppas så otroligt mycket att dit du ska, får du frid och lycka, för det är det minsta du är värd!

Om idag inte var en ändlös landsväg och inatt en vild och krokig stig,

Om imorgon inte kändes så oändlig, då är ensamhet ett ord som inte finns!

Men bara om min älskade väntar, om jag hör hennes hjärta sakta slå, bara om hon låg här tätt intill mig, kan jag bli, den jag var, igår.

Jag kan inte se min spegel bild i vattnet, Jag kan inte säga sorglösa ord, Jag hör inte mitt eko slå mot gatan, Jag kan inte minnas vem jag var igår...

Men bara om min älskade väntar, om jag hör hennes hjärta sakta slå, bara om hon låg här tätt intill mig, kan jag bli, den jag var, igår...

Jag ser skönhet i floden, sliversången, jag ser skönhet i gryning, solens sken. Men då ser jag i min älskades öga, en skönhet större än allting som jag vet!

Men bara om min älskade väntar, om jag hör hennes hjärta sakta slå, bara om hon låg här tätt intill mig, kan jag bli, den jag var, IGÅR.....

Har jobbat vaken natt och inte sovit sen igår, men skriver ner några rader ändå innan jag ska försöka sova.

Tyra är inlagd, hon mår jätte dåligt och nu är det inte utslagen och klådan som är problemet, utan hon har en enorm smärta i ryggen och en lever som knappt fungerar. Vad ska man säga? Jag bara gråter, vill inte prata, kan inte prata, bara gråter.

Jag har gått och hållt andan i flera månader inför besöket hos Kerstin i fredags för att inte bli för knäckt om hon skulle kommit med en dom som jag inte egentligen klarar av. Men efter i fredags så kände jag verkligen hur jag kunde andas ut vilket jag även gjorde. Tänk att jag och Tyra skulle få leva tillsammans och få ett så normalt liv som möjligt ihop.

Tror att tack vare att jag slappnade av så blev det här slaget hårdare än hårdast.

Jag kan inte med ord beskriva min förtvivlan, min ångest, min panik över att behöva ta farväl, jag är inte stark nog att släppa taget, men vet att jag förmodligen måste.

Tyra har kämpat konstant i 1.5 år nu och inte stått utan medicinering sen mitten av maj 2010. Jag är skyldig henne att tänka på hennes bästa, men varför ska det vara så svårt?

Jag kan knappt andas när jag tänker på hur ensamt det blir här hemma, inget vitt monster som härjar med mig eller puttar irriterat på mitt huvud nattetid för att jag råkar sova och inte lyfter på täcket så hon kan krypa in.

Jag klarar inte att tänka på ett liv utan henne nu, måste få sömn, måste få samla mig, snälla någon ge oss tid, ge Tyra hennes liv tillbaka!

Tyra är inlagd och får smärtstillande och antibiotika via dropp och imorgon blir det ultraljud för att se hur levern ser ut. Jag ska ringa Katinka imorgon och prata med henne, hon är den enda jag kan lita på och jag vet att hon skulle vara ärlig och sätta Tyras bästa främst.

Hur gärna jag än vill leka gud nu, så inser jag någonstans att det inte är rätt mot min älskade livskamrat, men hur orättvis får världen vara egentligen? Tyra med så fina egenskaper, kan hon inte få leva?

Om ni bara visste hur gärna jag önskar och ber efter ett mirakel, jag önskar att allt det här var en otäck mardröm och att jag snart vaknar upp och hon ligger vid min sida och snusar gott.

Jag avslutar här, ta inte illa upp om jag inte svarar eller orkar prata, för jag klarar inte det.....

Tyra låg och sov i min famn på golvet i besöksrummet, men jag var tvungen att gå på toaletten så husse satte sig hos Tyra. Men Tyra satte sig upp och spände sig för att orka sitta upp tills jag kom tillbaka, så fort jag kom in i rummet igen så la hon sig i min famn och somnade om. Det gör ont i mig att hon nu när hon mår som sämst behöver vara bland främlingar och okända miljöer och dofter, känns som att jag sviker henne när hon mest behöver mig.

Önskar hon var här hos mig nu och att allt var bra, snälla någon, ge mig min Tyra tillbaka.....

Tyra är mitt allt och jag älskar henne mer än vad några futtiga ord kan beskriva, hon är min luft, min lycka, min glädje, mitt bränsle, min lilla busa!

TYRA JAG ÄLSKAR DIG!!!!

Tyras utslag har skenat iväg, hon kommer behöva antibiotika, finns inga schampon i världen som kan ta bort utslagen på sidorna. När dom ser ut som dom gör nu och kommer med denna framfart så vet jag att det inte går tillbaka utan antibiotika   

Tyra har 2 typer av utslag, dom på magen är en sort och dom på själva kroppen en helt annan. Dom på magen funkar schampo på ibland, och dom utslagen har jag lärt mig att dom kan komma och gå utan att det behövs medicinering så länge dom ser ut på ett visst sätt. Men när utslagen på sidorna började komma sådär i områden visste jag vad klockan var slagen    Tyra kan få utslag på kroppen, men så länge dom håller sig till ett här och ett där så går dom tillbaka och det är ingen fara på taket, men när dom kommer många på en gång och när dom sitter sammanhängande så är det antibiotika det enda som fungerar och jag hoppas att odlingssvaret kommer tidigt i nästa vecka så Tyra slipper gå och se ut såhär, för det kliar så fruktansvärt mkt.

Ni har ju sett bilder och film på Tyra från idag och då ser hon helt fri ut från utslag, men bilderna nedan intygar något helt annat. Kommer man nära henne så ser man utslagen på sidorna, men ser man henne på håll verkar hon vara en pigg och frisk hund.

Såhär kommer det ju vara för vår del, men just nu är det mycket sämre än vad det brukar vara. Tyra har nästan alltid utslag så länge hon inte äter antibiotika, men som jag skrev så kan hon ha det utan att det är något allvarligt, man kan hålla det i schack. Men när det skenar iväg på det här viset så vet man att det resulterar i att hon har en tid framför sig som hon kommer må riktigt dåligt   

Jag ska hämta ut medicinen till Tyra imorgon som ska hjälpa mot klådan och jag hoppas att den hjälper henne nu. Skulle Tyra må såhär hela tiden så skulle jag släppa taget, men nu är det ju bara periodvis än så länge, så jag väljer att fortsätta.

Här har ni bilderna:

  Tyra har precis ätit kvällsmat, därav den svullna magen =) Här ser man tydligt utslagen på magen, nu har ju Malaseb hjälpt lite mot dom, så dom är inte riktigt lika illröda, men dom nya som är på ge är mkt mer röda än dom ni ser på bilden. Man kan även se litegrann hur utslagen på sidorna syns högre upp på benet. Utslagen Tyra får på magen, kan klättra ner på benen och när hon får såhär mkt får hon även områden i armhålorna med utslag. Dom i armhålorna har en tendens att bli lättare infekterade, dvs variga

Ursch vad det kliar på min tös, men magutslagen kliar inte lika mkt som dom på sidorna.  

  Om man tittar på Tyras ben som hon har i luften så kan man se att det är en uppbuktning där, men den är vit och rund, men det är så utslagen börjar på kroppen ( inte magen ). Sen går dom över i att bli ilsket rosa och sen kliar dom. Har aldrig varit med om att dom på kroppen varar eller vätskar...   Här ser man tydligt Tyras kroppsutslag, man ser även det jag försöker beskriva om att dom kommer i klasar och blir ilsket röda. Det är nu dom kliar riktigt mkt...

Tyras kroppsutslag mer nära, dom är upphöjda och röda och ojämna i sin karaktär. Så på håll kan man kanske bara lägga märke till att Tyra går runt och är bubblig på kroppen, men kommer man mer nära så ser man detta. Jag tycker så synd om Tyra!

Anledningen till att jag lägger upp korten är för att hjälpa andra och sen för att andra ska kunna få en bild över det jag försöker förklara. Sen upplever jag ibland att vissa verkar tro att jag överdriver och att "någon röd blemma" är väl inget att haka upp sig på och springa till veterinär för. Men tro mig, har man dom utgifterna vi haft/har så springer man inte till veterinären i första taget, men att låta sin hund se ut såhär och inte göra något, är för mig djurplågeri. På kli skalan från 1-10 där 10 är värst, så befinner sig Tyra just nu på 8. Hon avbryter saker för att klia sig och får överslagshandlingar pga att klådan är för jobbig. Hon kan gnaga på en, slicka frenetiskt och liksom springa på stället i sängen eller på något annat material än golv, för att det kliar i tassarna och river så bra när hon springer på stället. Man kan se i ögonen på henne när det inte är sattyg hon håller på med, utan bara en handling som står för att det är jobbigt. Som sagt, många skulle nog uppfatta Tyra som olydig och tramsig och jätte busig, och det är hon, men vissa gånger är det ett beteende som står för det man ser på bilderna, otroligt jobbig klåda som hon själv inte kan påverka =(

Imorgon blir det bad, ny medicin och försöka vara ute mycket så hon slipper kvalstrena. Jag ska dra ner på proteinmängden också, för vet att hundar kan få utslag av det. Men enda anledningen till att Tyras utslag skenar nu, dom på kroppen alltså, är för att det är bakterier i dom, det kan jag sätta allt jag äger och håller kärt på. Nu hoppas vi att jag kan hjälpa Tyra att dämpa sin klåda imorgon, så hon får en bättre dag än den som var.

Hoppas ni alla sover gott =)  

Idag åkte vi ut till landet och hälsade på. Tyra sprang raka vägen till fågelborden i hopp om en skrovmåltid. Jag var förutseende och sa ifrån på skarpen att det inte är okej och hör och häpna, hon åt inget, inte då iallafall   

Tyra hade jobbig klåda idag så hon var extra nipprig, och dessutom inte aktiverad mentalt ordentligt på ett tag, så det är ingen bra kombination när man ska försöka sitta och fika och uppvisa en icke bortskämd hund    Nä så illa var det inte, men man önskar ju att hon inte va så överspeedad och inte lika busig som hon var *ler*

När vi fikat klart var vi ute en stund, jag försökte träna lite, men Tyra hade jobbigt med klådan och var sprallig och försökte disikera alla pinnar som blåst ner. Men hon erbjöd ändå det jag ville, men jag var för petig för att omständigheterna skulle funka bra, så hon valde att rejsa runt mig 1000 varv istället *skrattar* Husse säger då att han ska prova och då lyder Tyra fin fint såklart, så jäkla typiskt. Sen att hon lyder mer för att han inte kräver exakthet vid fotpositionen är ju ingen ide att börja tala om för då är man ju en dålig förlorare   . Fast jag kan vara så pass ärlig att husse fick ihop Tyra fin fint, på ett sätt som jag inte klarade och det ska han ha beröm för helt klart! Sen att det var en lyckoträff och att hon redan rejsat av sig, det är ju inget vi behöver tala högt om *skrattar* Nä, nu är jag ju faktiskt en dålig förlorare!!

Men ibland kan jag nog bli lite surmule på det här viset. För den som tränar Tyra är ju jag och normalt sett så funkar ju bitarna, men när dom inte fungerar ja då funkar dom bitarna för alla andra och då är jag helt plötsligt den som inte kan det här med hund. Ja, ja, hur som helst så idag fick pappa vatten på kvarnen att Tyra är en bortskämd hund, men nästa gång vi åker ut ska han banne mig inte få mer ved på elden   

Jag körde lite inkallning, fot och så rutan, måste säga att hon är duktig min tös. Vi har inte kört rutan sen i början på december och hon tar rutan så fint ändå! Klart har vi saker att finslipa på, men att hon går rakt ut och in i rutan är jag helnöjd med, sen vill hon gärna tjuva några steg så det ska vi jobba vidare på.

Här kommer lite bilder och en film ( som styrker min fars syn på att Tyra är lite "lätt" olydig )   

  Notera pinnen som hänger i mungipan, sabla hund att tugga i sig allt!   Klockrent kort, perfekt ljus, synd bara på att själva motivet ej stannar kvar i bild, Tyra i ett nötskal *skrattar*   Tyra erjbuder fin kontakt =)   Mattes tjej kan sitta still i några sekunder iallafall =)  

Tyra är så ivrig och full av energi, så att träna fot idag var ingen höjdare, men jag kan inte låta bli att dra på mungiporna när hon är så villig att jobba men klarar inte hela vägen att hålla ihop...

  Tyra på bus och sprall humör =) medans matte försöker träna lydnad, wow vilken fin allmänlydnad jag har på min hund va? *skrattar* Den här bjuder jag på =) och Tyra gör det mer än gärna =) =)

  Tyra leker med sin leksak och vill så gärna leka med mig, vilket jag uppskattar såklart, svårt att filma samtidigt bara =)